Långläsning: Från målet till båset

Vendelsö Dam ville flytta fram sitt reportage till Augusti vilket vi respekterar, istället fyller vi tomrummet med en längre intervju med Vendelsö inslag. Det finns många duktiga tränare i Stockholmsområdet med mycket rutin, men det finns också många unga duktiga ledare. I denna artikel kommer vi göra en djupdykning hos en Tränare, men som även är en aktiv spelare vid namn Tim Wensberg Sahlin, som har testat på det mesta i sin innebandykarriär. En krokig resa har tagit honom dit han är idag

Tiden i Farsta

Hej Tim, du började dina innebandykarriär 2008 i Stockholms södra förorter, där din första anhalt blev hajarna i Farsta IBK som målvakt, hur kommer det sig att du startade spela innebandy? 

-Det var faktiskt en gammal barndomsvän som fick mig att börja spela innebandy. Efter lite tjat från honom och hans pappa Micke som då var tränare för Farsta Sharks P97, hade jag inget val än att ge vika. Jag svarade ja och åkte ner till hallen, testade, i protest ska tilläggas då allt fortfarande handlade om fotboll för min del. Men tydligen var innebandy roligare än vad jag hade trott på förhand. Det ledde till att fotbollen fick kliva åt sidan tillslut. Efter den första träningen tror jag inte det var en enda protest efter den träningen för att åka och spela innebandy igen. 

-Du började med innebandy vid 10-års åldern, upplevde du att det var något moment som du hamnade efter i för att du började senare med Innebandy jämfört med dina lagkamrater?

-Nu i efterhand kan det ha varit klubbtekniken men där och då kände jag inte det när jag började spela. Men alla utvecklas olika och idag tycker jag ändå att jag jobbat ikapp det

-Hela din resa började som målvakt och det kanske inte oftast är den första positionen man väljer när du börjar med innebandy lite senare, hur kom det sig?

-Egentligen var det ett enkelt val. Jag stod i mål på fotbollen vid den tidpunkten samtidigt som min pappa hade varit målvakt tidigare. Det blev därför naturligt att ställa sig mellan stolparna. Sen var det väl också att jag ville vara på plan hela tiden, slippa byta för helt ärligt verkade det så tråkigt att bara sitta där på sidan. Sen även att kunna få möjligheten att avgöra en match på ett sätt som ingen annan i laget kan göra.

Tim som målvakt

Från målet till klubban

-Nu för tiden är du utespelare, när bestämde du dig för att det inte längre var kul att stå i målet och plocka upp klubban?

-Jag bestämde mig för att bli utespelare när jag inte kände att det var lika kul att stå i mål längre. En stor anledning var att jag började få problem med mina knän. Jag kunde knappt sitta ner och böja på knäna, men ville inte sluta spela så kändes rätt att byta position då. Hade också fördelen att jag kunde skjuta någorlunda bra då i alla fall ( något många målvakter verkar behärska bra reds.anm). Så glöm inte att träna knän som målvakter, eller ja som spelare rent generellt!

Farsta har haft många blomstrande kullar under åren, men just 97/98 kullen sticker ut mycket, hur var det att växa upp som spelare i den miljön och med den konkurrensen?

-Det var fantastiskt att göra det! Den vinnarkulturen och viljan som fanns bland oss hittar man inte på många andra ställen är jag säker på. Alla ville ständigt bli bättre och alltid vinna till varje pris och den inställning sitter kvar än idag. Så för mig som spelare och för min utveckling men även för min vinnarskalle var det verkligen perfekt miljö att växa upp i.

Tim som utespelare i Farsta

Mot nya utmaningar i Djurgården

-Inför säsongen 2016/2017 valde du att lämna Farsta IBK för Djurgårdens IF IBS, hur kommer det sig att det blev just Djurgården?

-Jag gick på ett idrottsgymnasium i Nacka och där många av de spelarna som spelade för DIF gick. De tyckte att jag iallafall borde testa en träning, vilket jag gjorde och på den vägen blev det, kände att det hade varit kul att testa på något nytt, eftersom jag bara spelat i Farsta IBK från den dagen jag började spela innebandy. Men hade jag fått göra om det valet idag så hade jag stannat kvar i Farsta utan att tveka en sekund.

-Hur skulle du beskriva din tid i Djurgården med tanke på att du inte hade gjort samma val idag?

-Jadu bra fråga… Skulle nog säga mycket av båda världar, då det var lärorikt men även sjukt jobbigt om jag ska helt va ärlig. Fantastiska spelare och skönt gäng som lag. Men ledarmässigt fanns det mycket att förbättra och jobba på men vill inte säga mer än så.

Tim i Djurgårdens färger

Mot Vendelsö IK

-Efter bara en halv säsong i DIF valde du att gå till Vendelsö IK och spela i deras JAS ( i samarbete med Sköndals IK) och HJ lag, vad var det som gjorde att lotten föll på Vendelsö och inte din gamla klubb Farsta?

-Det var ett enkelt val i mina ögon. Det kändes från början som att jag hade två val, att sluta med innebandy eller att få spela med min lillebror igen och hitta tillbaka till glädjen för sporten. De föll på att spela i samma lag som min lillebror Simon och det är det bästa beslutet jag tagit i min spelarkarriär helt klart. Sen ska även Mr Nicklas Woxmark nämnas som en anledning efter att han tjatade i minst 1,5 år på att jag skulle byta till Vendelsö. Tillsut fick den envisa manen igenom sin vilja, vilket jag uppskattar något enormt idag att han inte gav sig trots alla nej tack han fick under den tiden från mig hahaha…  

-Om vi stannar kvar vid säsongen 2016/2017 så hade du enormt mycket utvisningsminuter, jag gissar på att det är något du frekvent får frågor om?

-Hahaha ja det har ju kommit på tal några gånger kan man säga, vilket är försåtligt.  Anledningen till det var att det hände mycket utanför plan som tyvärr togs ut på plan istället, men på helt fel sätt. Men var är det man säger ”ung och dum” och man lär sig av sina misstag och med tiden, vilket jag känner att jag gjort. 

-2017/2018 gjorde du din första hela säsong i Vendelsö IK samt sista säsong som junior och var en viktig del i det lag som gick till DM-final och som vann herrjunior division 2 .Hur skulle du beskriva den säsongen och hur skiljde sig den rollen du hade i Vendelsö med de i Farsta och DIF?

-Oroligt rolig säsong och en av de mest minnesvärda! Önskar att den gick att sammanfatta enkelt men det finns för många höjdpunkter för att det inte ska bli en bok. Dock sitter DM-final förlusten kvar än idag, min vinnarskalle kan inte släppa den tyvärr, den tomheten som man kände efter går tyvärr inte att beskriva. Skulle aldrig vilja uppleva den besvikelsen igen som varken spelare eller ledare, men Ackers var bättre än oss så finns inget mer att säga om den matchen. Helt otroligt att vi ändå kom så långt. Som ett HJ2 lag som var så ungt som det vi hade så blir man ju samtidigt glad och stolt att fått vara med om den resan vi gjorde med laget. 

-Kände att jag fick en roll som passade mig perfekt. Jag fick vara en spelare med mycket ansvar både på plan men även utanför och blev även utsedd till assisterande lagkapten. Tyvärr tog den säsongen nästan slut i slutet av Januari. Jag åkte på en skada i min axel och skulle egentligen vara borta minst 6 månader utan träning. Men jag var motiverad och körde min rehab ordentlig! 3 månader senare var jag tillbaka,även fast jag inte fick träna av läkaren så vet inte tränarna eller mina föräldrar om vad han egentligen sa till mig. Jag drog till med att jag fick börja träna igen så man kunde va med sista matchen och avslutningscuperna som junior, så med hjälp av lite tejp och smärtstillande var det helt klart värt. 

Du spelar fortfarande kvar i Vendelsö fast nu i seniorlaget som spelar i division tre säsongen 2020/2021 där du även är Lagkapten, efter några tuffa säsonger har föreningen nu satt ett långsiktigt mål om att nå division 1, vad krävs för att ta er dit?

-Genom att fortsätta träna hårt,ha rätt inställning hela vägen både på match och träning men mest av allt tro på det vi gör. 

Vendelsö IK är Haninges största innebandyförening. Men på herrsidan har de fått se sig passerade av både Västerhaninge, som haft sitt herrlag i högst division ( 2), samt Tungelsta som inför säsongen 2020/2021 ska spela i tvåan, vad ska till för att Vendelsö ska bli den ledande klubben i Haninge på herrsidan igen?

-Att fortsätta på det vi bygger nu. Vi har just nu ett ungt herrlag som vill ta nästa steg och vara med på resan med Vendelsö för att komma upp till div 1.

Om du nu får chansen att göra lite reklam för intresserade spelare, varför ska man spela för Vendelsö i division 3 nästa säsong?

-För det är ett otroligt roligt lag som vill framåt, med bra stämning på och utanför plan får man alltid mycket skratt.  Vi är ett väldigt ungt lag med höga ambitioner och älskar du kaffe kaka är vi det perfekta laget för dig!   

Foto: Elin Höglund

Från planen till båset- om att vara ung ledare och spela samtidigt

Om vi då går in på din tränarroll, Vilken typ av tränare skulle du beskriva dig som? 

-Väldigt engagerad och glad även fast jag hört att jag ser väldigt sur ut när jag coachar och kommer få bestående rynkor i pannan om jag fortsätter med det. Men tror det beror på min inlevelse i matchen och mina tankar om hur vi ska förbättra saker men även bibehålla det som funkar.  Men oavsätt hur sur jag ser ut är jag den som blir gladast när vi gör mål.

-Vad har du för ambitioner med ditt ledarskap?

-Att nå så långt jag kan, få möjligheten att ha ett distriktslag en dag men det som är huvudmålet är att nå ett U-19 landslag till slut, det hade varit häftigt att få nå och uppleva det målet. 

Du började din karriär som tränare i Farsta för ett P04 lag, när var detta och vad var det som fick dig att gå in som ledare?

-På ett bananskal skulle jag säga. En av mina närmsta vänner Jesper hade en lillebror som spelade i P04. Jag, Jesper och Farstas nya HJ huvudtränare Maximillian, hängde oftast nere i hallen under P04s träningar och hjälpte till med nån övning ibland samtidigt som vi stod och sköt. Jonny Van der Bilt som var tränare för laget, men även Jespers pappa, frågade ifall vi ville börja hjälpa till på träningar i en tränarroll, något som kändes väldigt stort som 16-åring. Jonny sa att han såg något i mig som ledare. Det fick mig att tänka på det och att få se framstegen hos ungdomarna var något som lockade. Så sammanfattat är det Jonny Van Der Bilts förtjänst att jag blev tränare från första början så stort tack till honom för han gav mig den chansen.  

Sommaren 2017 fick du chansen som ledare på lägret Selected Player och även Stadium Sports camp, något som gav en indikation på att du vill mer i din ledarroll, hur kommer det sig att du ställde upp på dessa och hur såg du på båda dessa läger? 

-Det var väl egentligen min före tränare och sedermera tränarkollega Henrik Jitelius som vill ha med mig som kollega, så det är väl tack vare honom som jag började fundera på att ställa upp. Det som tillslut fick mig att åkavar att jag fick göra något jag älskar, att kunna förmedla min kunskap som spelare till barn/ungdomar och hjälpa dem att bli bättre spelare.

-Det är väldigt olika läger då Stadium Sports camp lägger mer fokus på bredden och att ha roligt. Selected Player lägger mer fokus på utveckling på individen för att bli så bra innebandy spelare som möjligt för spelare som vill satsa på sporten genom bland annat keyfloorball. För mig som varit ledare på båda lägren har båda varit en riktigt bra erfarenhet. Du utmanas som ledare och får chansen att se hur många otroligt duktiga innebandyspelare det finns runt om i Sverige, i alla åldrar som lägren erbjuder. Jag rekommenderar verkligen unga som har tankar på att kanske vill bli eller är ledare att testa på dom här lägren eller något liknande för den gemenskapen ni får med barnen ,men även de andra ledarna, är något speciellt.   

Vendelsö igen- nu som tränare

Säsongen 2017/2018 blev du tränare i Vendelsös framgångriska P02 tillsammans med bla Thomas Johansson och Per Johansson, hur kommer det sig att det blev just Vendelsö P02? 

-Måste nog åter igen svara på ett bananskal.Kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men under sommaren 2017 fick jag frågan ifall jag ville hoppa på det tåget och deras resa vilket kändes självklart för mig att göra.

Efter att P02 flyttats upp till HJ säsongen därpå följde du med upp i Herrjunior verksamheten som coach och skulle nu även vara tränare för dina gamla lagkamrater i HJ, hur kände du inför det uppdraget? 

-Från början var det många tankar som gick i huvudet ”är jag redo för det?” ”hur kommer spelarna ta det?” ” hur kommer jag kunna ta det?” osv. Men det var något som lockade mig. Att få en sådan stor möjlighet att redan som 20-åring träna ett HJ-lag måste betyda att HJ-ledarna såg utvecklingspotentialen i mig. Jag känd att de hade tro på mig som tränare och att jag kommer att klara av övergången från lagkamrat till att bli tränare för mitt gamla lag. Mi ntro är att många har svårt för det steget när man är ung.  En stor fördel var just att jag kände kilarna i laget, jag visste var det var för spelartyper jag skulle träna och utveckla med de andra HJ-tränarna säsongen 2018/2019. Att det var just Henrik Jitelius och Thomas Johansson som var min kollega i P02, som ajg kände gjorde det lättare.

-Efter att tankarna gått runt och jag sagt ”ja” så var det en lättnad, jag ville ta utmaningen som jag fått till mig, ta vara på en chans som oftast lite äldre och mer erfarna tränare får. Samtidigt kände jag en press att leverera eftersom det skiljer sig mycket på pojklagsinnebandy och juniorinnebandy, en erfarenhet jag själv fick erfara.

Upplever du att det fanns svårigheter med att coacha spelare som du själv spelat med? 

Absolut gjorde jag det, är stor skillnad på att träna dit ”egna lag” än att komma in i ett lag som en ute ifrån. Största utmaningen var att få respekten som tränare och inte vara kompisen på plan som jag var innan. Att kunna skilja på det själv,sen att spelarna ska kunna göra det och acceptera min nya roll var en bara en av många utmaningar men absolut den största. 

En kort sejour i Nacka

Säsongen 2019/2020 valde du att flytta till Nacka-Wallenstam P04, vad var det som lockade med Nacka?

-Jag hade egentligen bestämt mig för att ta en säsong ledigt från att vara tränare och fokusera på mitt egna spelande i Vendelsös A-lag. Förra sommaren när jag återigen var ledare på Selected Players WTC ( World talent cup), där jag brukar coacha tjejer ( något som är väldigt lärorikt) kom en fråga av Nacka-Wallenstams sportchef  för juniorsidan Max Bruce. Han undrade om jag skulle vara intresserad att kliva in som huvudtränare för ett P04 lag. Spontant svarade jag nej direkt eftersom jag redan hade bestämt mig för att ta ett år ledigt från tränarskapet.

-Bruce gav sig inte och sa ”tänk på saken så ringer jag dig”. Jag tänkte en hel del, det var ett viktigt beslut så jag frågade mina föräldrar om deras åsikt, ringde Henrik och bad honom om råd. Egentligen hjöåte det inte vad de sa eftersom det var upp till mig. Det hade varit enklare om någon av dem hade tagit beslutet åt mig kände jag där och då. Många samtal med Max vart det kring mina tankar om uppdraget mm. När det närmade sig säsong kände jag att suget var för stort för att stå över en säsong som tränare. Den glädjen och adrenalinet man får som att tränare är svårt att beskriva men jag älskar det och det var nog det som lockade allra mest.

Sejouren i Nacka blev kortvarig och du hamnade åter i Vendelsö HJ, varför blev du inte kvar i Nacka?

Tyvärr gick inte ekvationen ihop med att spela i Vendelsö, jobba och samtidigt vara huvudtränare i Nacka. Dels att jag inte kunde gå in så helhjärtat som jag hade önskat och lägga den tiden jag ville på laget, tiden fanns inte riktigt. Jag ville också att lägga mycket fokus på Vendelsö, som ny utvald lagkapten för herrlaget, och den satsningen vi gjorde där. Tyvärr fick jag ta beslutet att lämna Nacka, jag hade inte möjligheten att lägga den tiden som laget förtjänade. När jag slutat kom Vendelsö och erbjöd mig att bli huvudtränare för juniorerna igen med fokus på att bara coacha i HJ division 2 vilket underlättade mycket för mig. Jag var inte redo att sluta att vara tränare igen, har insett att det finns för mycket jag vill uppnå och uppleva, att se glädjen hos ungdomar som utvecklas och lyckas innan tavlan läggs på hyllan.   

Vendelsö HJ kommer från en turbulent säsong 2019/2020, där många spelare lämnade inför och under säsongen. Kommande säsong kommer man ha ett väldigt ungt HJ lag, vad är det som kommer att göra att det inte blir en spelarflykt denna gång?

Jag tror att skillnaden nu är att det finns en bättre tydlighet i verksamheten hur den ska skötas. Nu känns det som att vi har spelare som verkligen vill spela för föreningen Vendelsö IK. Känns som att vi kanske inte hade det på samma sätt innan. Det kändes lite mer som att många spelare hade bråttom att spela seniorinnebandy så högt upp som möjligt, så fort som möjligt även fast man kanske inte var där än. Jag kan samtidigt förstå dessa spelare, vem vill inte vara tex ”Nya” Malte Lundmark. Ibland kanske det är bättre att ta det lugnt och mogna som spelare både på och utanför plan. Din juniortid är något du aldrig kommer att få tillbaka, ta vara på den tiden och njut. Man är med om så mycket roliga saker under juniortiden, som du kommer att sitta och tänka på när du blir äldre. Det blir inte samma typ av minnen när du börjar spela A-lags innebandy.

Du har ändå upplevt mycket udner din korta karriär, men vilka lärdomar har du tagit med dig i ditt tränarskap från att du varit spelare och vice versa?

-Att försöka vara den tränaren som jag som spelare hade velat ha på plan.

Varför ska man börja som tränare och hur ung kan man vara som tränare?

-Man ska börja när man känner sig mogen att vara det och det är helt beroende på individen. En fördel när man är ung är att du har en annan förståelse till spelarna än vad en äldre tränare kanske har. Man kan ha varit med om liknande situationer som spelare själv lite närmare i tiden och kunna ge lite tips på hur man själv gjorde. Äldre tränare har ju sedan mycket mer erfarenhet som de kan bidra med. Den största anledningen är ändå att få se individens utveckling och den glädjen du får tillbaka för den tiden du lägger ner på det.  

Du har varit i Vendelsö länge nu, vad är det som gör Vendelsö till en bra förening att utvecklas i, både som ledare och spelare?

-För mig kändes det rätt från första gången jag satte på mig en Vendelsö tröja. Det är en stor förening som både har många kill- och tjejlag som vill framåt. Man satsar på att sina spelare ska kunna gå från knatte till A-lag men ger även oss unga ledare möjligheten att utvecklas och testa våra idéer. 

Fem snabba: 

En bra hook eller rakt blad?

En go hook går ju inte att argumentera emot. 

Offensiv Tackling eller Defensiv tackling?

Oj den är klurig faktiskt, men tror jag väljer båda för är alltid kul att sänka någon så dom får flyga lite och domaren drar till med en klassisk ”på boll” efter.

Långbollar eller spela efter backen?

Spel efter backen alla dagar!

Vem har bäst hook i Herrlaget?

Oj där finns många att välja på och önskar att jag kunde säga mig själv men måste ge den till Elias Carlén faktiskt, är något utöver det vanliga.

Vem kommer utvecklas mest i både HJ och Herr?

Elias Carlén i Hj, fortsätter han som den här säsongen utvecklingsmässigt är det bara han själv som sätter gränsen på hur långt han vill gå. I herrlaget måste jag nog säga min egna lillebror Simon Wensberg Sahlin, en otroligt duktigt defensiv back som börjar även hitta rätt offensivt.

Tack för din tid Tim!

Foto: Elin Höglund

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s