Joakim Ekerberg – ”tror inte jag lyckats med mer än 5 skotttäck under min karriär…”

Joakim Ekerberg från Vallentuna IBK hade vänligheten att ställa upp på en intervju med den nystartade innebandybloggen InnebandySTHLM, en blogg med full fokus på Stockholmsinnebandyn.

– Vem är Joakim Ekerberg?

– Joakim Ekerberg är en kille som har spelat innebandy i stort sett hela livet. Till en början kombinerade jag innebandyn med både fotboll, hockey och golf. Men med tiden blev det bara innebandyn kvar, och något halvtaskigt golfslag då och då. På innebandyplanen är jag en riktig tjurskalle, som alltid går 110% – och som hatar att förlora. Jag är förmodligen inte populär bland domarna runt om i Stockholm, då jag nog ibland kan se lite ensidigt på saker och ting – vilket jag gärna diskuterar med domarna. Mina styrkor är min snabbhet, mitt spelsinne och målsinne. Mina svagheter är nog de flesta defensiva egenskaperna. Jag tror inte jag lyckats med mer än 5 skott-täck under min karriär, säger Ekerberg och förtsätter:  

– Utanför planen tror jag att många uppfattar mig som en kille som tar ganska mycket plats, och i laget så hörs jag nog en del. Jag gillar att prata, och det går nog ut över många av mina lagkamrater. 

– Förra året slutade ni på andra plats i Division 2, vilket ledde till uppflyttning. Hur skulle du summera hela lagets säsong?  

– Vi började ju med kryss mot Grimsta och sedan en förlust mot Nacka. Då tänkte man väl att det kunde bli en riktigt tung säsong. Men efter denna start så kom vi igång, och presterade riktigt bra i stort sett i varje match – och chockade nog de flesta lagen i serien. Så jag skulle vilja summera det hela som över förväntan för vår del. Det blev oväntat en riktigt bra och rolig säsong!

– Du har meriter från Allsvenskan med Täby FC, men har Vallentuna som moderklubb. Vad gjorde att du klev tillbaka till Vallentuna inför säsongen 2017/2018?

– Först och främst klev jag ju över från Vallentuna till Täby inför mitt sista HJ-år. Vallentunas herrlag var då på en så låg nivå att några av oss redan då var ledande i A-laget, och hade nått hela vägen inom föreningen. För att kunna fortsätta att utvecklas var vi tvungna att hitta nya utmaningar, vilket jag hittade i Täby. Men efter tre år i Täby – och drygt en säsong i allsvenskan – så kände jag att jag inte riktigt hittade samma glädje som jag hade haft tidigare. Jag har alltid älskat att träna och spela matcher, men under sista tiden i Täby så hade jag ingen gnista för det. Jag kände att det kunde vara skönt att inte åka på en träning, och det var en stor varningsklocka. Så jag pratade med ”Bobbo”, och sade att jag gärna kommer och lirar lite i Vallentuna igen. Efter några matcher så var jag eld och lågor igen, trots att det helt plötsligt var spel i division 4…

– Du har varit med på Vallentunas resa genom seriesystemet under de senaste säsongerna. Hur skulle du beskriva er resa?

– Vår resa har varit grym! När jag kom tillbaka så sade jag tidigt att målet var att vi skulle upp och möta Täby i samma division inom en rimlig framtid. Det har liksom varit en liten skämtsam sporre för mig. Men att vi har klivit upp tre divisioner på lika många år, det var faktiskt oväntat. Jag trodde att vi skulle få ta något år till i div 2 innan vi skulle vara nära att kunna avancera igen. Men tydligen behövdes det inte, vilket var extremt otippat – men väldigt kul! Hade bara inte Täby lyckats med att knipa förstaplatsen i division 1 så hade vi ju lyckats med mitt mål, men nu blev det inte så… Haha!

– Du gjorde osannolika 71 poäng på 18 matcher – fördelat på 42 mål och 29 assist – vilket gav dig en överlägsen seger i poängligan. Du måste väl ändå vara nöjd med din egen insats under säsongen?

– Jadå. Alltså… Jag känner ju att min huvudsakliga egenskap – som jag har – är att kunna göra mål. När det flyter på så blir det ju några stycken. Men för mig handlar det om att göra nytta när det behövs, och där tycker jag inte alltid att jag lyckades under säsongen. Hammarby lyckades till exempel stänga mig helt under 60 minuter på hemmaplan i början av säsongen, och Lidingö likaså när det var som viktigast med tre matcher kvar. Sådana saker gör att jag inte kan känna mig helt nöjd personligen. Men det var så klart kul att göra mycket mål och synas i poängligan – och vi avancerade ju också. Då kan man ju inte vara annat än nöjd med säsongen. 

– Vilka utropstecken tar ni med er från årets säsong och vad ser ni måste fungera för ni ska kunna konkurrera i herrettan under säsongen 2020/2021?

– Vi tar med oss vår offensiv och fartfyllda innebandy, helt klart. När vi får fart på det offensiva spelet så är det inte många lag som kan stänga ner oss. Vi måste däremot gnugga försvar ordentligt om vi ska ha något att säga till om i division 1. Hoppet mellan divsion 2 och division 1 är nog otroligt stort, och släpper vi in lika många bollar i år som under förra säsongen så kommer vi vara i botten. Så är det bara.

– Ni har en mix av många unga spelare, som får spela ihop med en hel del spelare som sitter på rutin. Hur ser du på Vallentunas lagsammansättning?

– Det är en skön mix. Jag har ju alltid sett mig som en av ”de unga”, men nu hamnar man ju alltid på den äldre halvan under fotbollsmatcherna. Det är ju lite hemskt, haha! Men vi har många fantastiskt duktiga juniorer som är hungriga – och som kommer att ta tröjor, men jag tror att vi skulle behöva förstärka laget med någon eller ett par spelare ytterligare med rutin från spel i högre serier. Våra juniorer skulle behöva det för att kunna blomma!

– Vad tror du kommer bli den största skillnaden mellan division 1 och 2?

– Allt! Jag tror att det största glappet mellan två serier är just mellan ettan och tvåan. Men att peka på något specifikt är svårt. Förmodligen för att alla lag här är relativt kompletta. Oavsett om man ställs mot första, andra eller tredjefemman så ställs man mot bra motståndare – vilket inte riktigt alltid var fallet i division 2.

– Corona-pandemin slog hårt mot idrottsvärlden – och innebandyn var inget undantag. Hur tränar ni idag och hur gör ni er redo för seriestart?

– Ja, det var riktigt tråkigt att inte få fullfölja säsongen och på ett ärligt sätt få bevisa att vi förtjänade vår uppflyttning – även om jag tycker att vi förtjänade den ändå. Idag kör vi rätt lugnt, ett fyspass och ett innepass i veckan. Jag tror vi kör så fram till ett kortare uppehåll i sommar, och efter det är det dags att dra igång hårt på riktigt – med fler och hårdare utepass. Jag har ju alltid älskat försäsongen, så det ser man fram emot. Sedan hoppas jag på att vi får komma in i hallen tidigt. Jag tycker det gör otroligt stor skillnad i hur redo man är, om man har hunnit spela mycket redan under augusti.

– Vilka förändringar i laget har skett inför säsongen 2020/2021?

– Först och främst har vi en tränare med från starten av denna säsong, vilket är kul. Förra året stod vi i stort sett utan tränare vid seriestarten, så det blev ju lite tokigt. Men nu har vi Jompa på plats för att leda laget redan nu- Sedan är jag faktiskt inte så insatt i värvningsbiten just nu…

– Hur ser du på kommande säsongen och vilka är lagets mål kommande säsong?

– Jag tror det kommer bli riktigt tufft. Tufft och kul. Äntligen spelar Vallentuna division 1 innebandy igen, och det ska bli skoj. Målet med denna säsong är att bevisa att vi förtjänar att vara här – och att se till att klubben kan stoltsera med att ha ett herrlag som spelar på en bra nivå. Det gynnar hela föreningen-

– Hur kommer Vallentuna IBK att kännetecknas på innebandyplanen?

– Som ett extremt fartfyllt lag, med många individuellt duktiga spelare.

– Ni flyttades upp tillsammans med Hammarby. Vad krävs för att ni ska ha Bajen bakom er – och vad tror du om era chanser?

– Som sagt så är målet att stanna kvar i ettan, och jag tror vi har goda chanser att göra det om vi bara hittar rätt innan säsongen startar. För att hålla så många lag bakom oss som möjligt, inklusive Hammarby så är det defensiven och inställningen till uppgiften som måste sitta. Vi har visat vid några tillfällen när det inte har fungerat så, då får vi det tufft. Samtidigt som vi spelar ruggigt bra när spelet sitter. 

– Hur ser samarbetet ut neråt med ert eventuella reservlag och Vallentunas juniorlag ?

– Vi hade en bred trupp den forna säsongen, med ett lag i division 3 också. I det gänget finns det spelare som krigar hårt för att ta en tröja i ettan. Ingen spelare är given, och därmed finns det många för Jompa att fundera på. Jag skulle också säga att Vallentunas juniorframtid aldrig har sett ljusare ut. Vi har många som är sugna på att göra debut i herrlaget – och de gör verkligen allt för det. Inte blir det sämre att Kalle Berglund nu axlar rollen som HJ:s nya tränare. Jag vet att han och Jompa har en riktigt bra dialog. 

– Finns det något lag du gillar att möta lite extra mycket?

– Får man säga Täby? Haha… Nej, men Rotan blir ju ett derby. Sedan blir det kul att möta de allra bästa lagen som Uppsala-teknologerna, Älvsjö och Värmdö. Annars har jag nog ingen specifik motståndare som är roligare. Alla matcher kommer att bli kul.

– Vad tror du om herrettan säsongen 2020/2021?

– Oj. Jag är rätt dåligt insatt egentligen, och jag har inte så bra koll på hur nivån är. Men jag tror det kommer bjudas på mycket bra och tuff innebandy. Många Stockholmslag. Jag är mest glad över att Gnesta åkte ur, så man slipper alltför långa resor till bortamatcherna.

– Ryktet gör gällande att Vallentuna har en fantastisk inramning och bra publik på era hemmamatcher. Hur viktig är en sådan faktor för er?

– Vi har varit bortskämda med en grym publik! Man märker otrolig skillnad när vi spelar hemma jämfört med borta. Hela laget lyfter på hemmaplanen, och bortser man från förlusten mot Nacka så har vi inte förlorat på hemmaplan sedan 2017 – eller något sådant tror jag. Så det är klart det gör skillnad. Vi får se om det blir lapp på luckan innan matcherna drar igång i år…

Fem snabba: 

Mest underskattade spelaren?

– Jag skulle säga att det är Jonte Schrenckh. Han blev lite ledsen när han inte tog en plats i ”Maggets Dreamteam-femma” i division 2. Jag tycker han förtjänade det. Han gör allt defensivt jobb, det jobb som jag ibland glömmer bort.

Vem är tuffast att möta i sarghörnet?

– Utan tvekan, Johan Glaser. Inte för att det smäller så hårt, utan mer för att innan du vet ordet av det… Så har Johan dragit därifrån med bollen.

Vem gillar försäsongen minst?

– Givet. Bröderna Nyholm. Vem av dem kan du få välja själv, det spelar ingen roll…

Vem har bäst ”hook”?

– Sämst skulle jag säga Jompa, vår tränare. Riktig grävskopa. Nej… Men på planen är det nog Ronnie, och han skjuter som en häst också.

Vem kommer utvecklas mest?

– Vi har en hel del juniorer som kommer ta kliv. Men jag säger bara, håll koll på Kim Guilotte och Linus Douhan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s