Från RIG och Umeå till FBI och Tullinge

Riksinnebandygymnasiet – RIG – uppe i Västerbotten och Umeå har under många år varit något som innebandyungdomar med höga ambitioner har strävat efter att komma in på. En chans att få leva innebandy, och förberedas för elitverksamhet efter sina tre år. Men idag är det inte längre självklart att välja RIG. Många klubbar erbjuder bra utvecklingsmiljöer för yngre spelare, vilket gör att det finns en hel del som tackar nej till RIG. InnebandySthlm har tagit tillfället i akt och talat med den enda av RIG-eleverna på killsidan som har valt att flytta hem till Stockholm och Tullinge. Det blev en intressant resa genom en spelarkarriär, en hel del om RIG och framtiden. En spelare som tidigare var en teknisk forward, men som nu blivit en hår tarbetande back. Spelaren är FBI Tullinges nyförvärv, Alexander Nyman Sjöström.

Allt började i AIK Innebandy

– Hej Alexander – och Tack för att du ställer upp på en intervju!

– Hej, och tack för att jag fick vara med. Det är kul att ni har startat InnebandySTHLM. Det behövs fler som skriver om vår sport.

– Du har AIK IBF som moderklubb. När började du spela innebandy, och varför föll valet på just AIK?

– Jag började spela när jag var åtta år, och anledningen var att mina bästa kompisar i skolan började spela året innan. De verkade ha riktigt roligt, och jag ville helt enkelt också hänga på – och eftersom de spelade i AIK blev ju det valet självklart då. Det var dessutom den klubb som låg närmast Birkastaden, där jag bodde då. Sedan är jag AIK:are sedan väldigt ung ålder…

– Vad fick dig att fastna för innebandyn?

– Alltså… Första året när jag började var jag rätt kass. Men ju mer jag tränade så märkte jag ganska snabbt att jag hade någon form av talang. Det gick bättre rätt fort och rätt snabbt – och att dessutom få hänga med mina kompisar i samband med träning, match och cuper var riktigt roligt kommer jag ihåg. Sedan är det ju en otroligt rolig sport att både få spela och kolla på. Det händer mycket, det krävs snabba beslut, hög fart, fysik och det blir ofta många mål.

– Vad var det för egenskaper som du utvecklade först?

– En rätt rolig grej är att jag precis i början inte ens visste om jag var rightare eller leftare. När jag velade lite kring det så var min pappa snabbt framme och sa att jag skulle spela right, vilket väl visade sig vara smart. Jag spelade forward och center under ungdomsåren eftersom jag älskade att göra mål – så avslut och var något jag som tyckte var kul, och jag försökte köra mycket på träningarna. Sedan höll jag på en massa med klubban hemma, så det blev väl någon form av teknikträning som kompletterade det. Jag vet också att vi spelade en jäkla massa innebandy på kvällar och helger på uteplanen vid Karlbergsskolan – och då fick jag mycket matchspel 2-mot-2 på liten yta. Så sammantaget var det väl mest teknikträning jag fokuserade på, utan att jag tänkte på det på så sätt.

Nyman i AIK med tröja nummer 70

Utflykt från norr till Söder

– Säsongen 2015/2016 spelade du i AIK men gjorde även en utflykt till Salems IF. Hur kommer det sig att du valde att testa spel i Salem och sedan gå tillbaka till AIK?

– Det var Albin Hedstål och hans pappa Niklas som kontaktade mig och tyckte jag skulle testa med dem i Salem. Det lät riktigt kul och spännande – och det kändes bra med ett miljöombyte just då. Samtidigt var det första gången som jag skulle byta klubb, och att lämna alla kompisar i AIK var inte enkelt. Men det kändes som att jag ville försöka ta ytterligare ett steg i min utveckling och då var Salem rätt, berättar Alexander och fortsätter:

– Anledningen till att jag valde att gå tillbaka till AIK handlade om restiden. Att det var 45-60 minuters enkel resväg till och från träningarna blev till slut för slitsamt. Speciellt eftersom skolan var viktig för mig då också.

– Hur upplevde du tiden i Salem?

– Rolig och utvecklande. Just då fanns det många extremt bra spelare födda 2000 i Salem – så det var en konkurrens om startplatser som var brutal då.

– Du har haft din pappa Per-Anders Nyman som tränare under många år. Känner du att det alltid har varit en trygghet – eller kände du behövde kriga för din plats ännu mer?

– Ha ha! Kul fråga. Helt ärligt så har jag fått slita mer för min plats än de andra spelarna. Kraven har alltid varit lite högre på mig. Det har inte alltid varit smärtfritt mellan oss, men jag är faktiskt glad för det – då det har bidragit till att jag är den spelare jag är idag. Idag uppskattar jag det på ett annat sätt än då.

Flyttlasset går mot Farsta

– Säsongen 2016/2017 flyttade du till Farsta IBK, efter så många år i AIK hur kommer det sig att valet föll på söderorts laget Farsta?

– Enkelt svar på den frågan. Pappa var fortfarande tränare då, och han tog med sig i princip hela laget och stack till Farsta. Så det var bara att haka på. Men det var ett riktigt bra miljöombyte skulle jag vilja säga. Det fanns fler möjligheter där för mig – och Farsta som klubb har en riktigt bra syn på unga spelare.

– Poängmässigt sätt gör du en stark säsong i Farsta med hela 39 poäng i herrjunior division 2. Skulle du säga att detta var lite av din genombrottssäsong?

– Både ja och nej. Ja, eftersom det var HJ2 – och den serien den säsongen var en riktigt bra serie. Vi mötte oftast äldre spelare och jag har många minnen av roliga och tighta matcher från den säsongen. Att göra så pass många poäng i den serien under det året var väl någon form av genombrott. Men, poängmässigt var det långt ifrån min bästa säsong. En säsong i AIK gjorde jag över 100 poäng totalt – men oftast registrerades inte poängen in i IBIS då.

– Du har tidigare, i Stockholms-trakterna, varit känd för ditt sätt att utmana i fickan och för din vassa forehand. Hur mycket tid lade du ner på att träna avslut i fickan?

– Under de senare ungdoms- och de tidiga junioråren lade jag rätt mycket krut på att utveckla mitt avslut. Som sagt, jag gillade verkligen att göra mål och ju bättre avslut jag kunde få desto mer poäng kunde jag göra. Jag tränade rätt mycket på egen hand och med min pappa i hallar som vi hade tillgång till. Jag kommer också ihåg en speciell träning i AIK när jag var rätt ung. Då kom Kim Nilsson ner och körde lite avslut med oss. Det gav mig en hel del tankar hur jag kunde göra.

– Under första säsongen i Farsta gjorde du även 14 matcher i JAS – samt spelade Farstas playoff-match. Hur var den upplevelsen och erfarenheten?

– Den säsongen fick jag chansen att spela med Farstas 98:or, vilket var grymt roligt. Det var en bra erfarenhet och jag kommer ihåg många tighta matcher i gruppspelet, med en hel del hets. I play-off matchen borta mot Sirius var vi chanslösa. De var bra och vi gjorde ingen bra match.

Nyman i Farsta

Mot RIG och SDF-SM

– Säsongen 2017/2018 blev du antagen till RIG. Hur gick det till, och hur var känslan när du fick samtalet om att du kommit in?

– Jag gjorde ju några ”Prao-dagar” på RIG innan uttagningen, vilket förberedde mig bra om jag skulle få komma på uttagningarna. Förutom att jag blev inbjuden till RIG blev jag också inbjuden till att komma till Falun – och den våren var faktiskt Falun mitt förstaval. Jag hade tackat ja till Falun, sökt och kommit in på gymnasiet där och även kollat på den lägenhet som jag skulle dela med Malte Lundmark och Emil Kalentun. Samtalet från RIG kom senare, och de meddelade att jag var reserv. Så just då kändes det bra att jag bestämt mig för att åka till Falun. När sen försommaren kom så började tankarna komma att jag nog inte ville till Falun av olika anledningar. Den försommaren var en rätt jobbig tid med mycket fram och tillbaka. En av de 01-killar som kom in på RIG hoppade av i den vevan, så då fick jag ett nytt samtal där de ringde och frågade mig om jag inte kunde tänka mig att komma upp till RIG. Den sekunden visste jag att det var vad jag ville göra.

– Trodde du själv att du hade chans att ta dig in efter uttagningshelgen?

– Både ja och nej. Jag var usel under den första dagen på uttagningarna. Inför den sista dagen så har alla ett utvärderingssamtal och på mitt samtal var ledarna tydliga med att jag måste göra det mycket bättre och ta för mig mer i matchspelet. Jag tror jag gjorde 2+1 i matchen efter det snacket, men det var ändå med blandade känslor som jag åkte hem. Men jag lärde mig mycket av att spela med den typen av press.

– Du fick chansen att spela många stora turneringar säsongen 2017/2018, däribland SDF-SM med Stockholm P01. Hur var din upplevelse av den turneringen och vilka erfarenheter tog du med dig?

– Just SDF-SM är faktiskt ett av mina sämre minnen. Vi fick varken ihop gruppen – eller framförallt spelet – under SM. Det jag framför allt lärde mig var hur viktigt det är med bra ledare, speciellt under den typen av turnering som spelas under en kort tid med spelare som aldrig spelat ihop tidigare. Det funkade väl inte klockrent den gången.

Nyman i Stockholms färger under SDF-SM 2018

RIG-tiden väl värt det – trots motgångar

– Om vi ser till själva RIG-tiden, hur skulle du då själv beskriva din tid på RIG?

– Som en riktigt bra tid, de bästa tre åren i mitt 19-åriga liv. När väl det första halvåret efter flytten var avklarat hade hemlängtan släppt och jag hade kommit in i det där med att bo hemifrån – och kunde börja fokusera på träning, matcher och skolan på ett bättre sätt. Under de här tre åren har jag lärt känna människor som jag annars troligen aldrig hade träffat. Vissa av dem är idag mina bästa vänner. Det finns massvis med minnen både från planen – men framför allt utanför planen – som jag aldrig hade velat vara utan.

– Jag har lärt mig att ta ansvar, både på utanför planen – men också för min egen träning och utveckling. Spelmässigt har det inneburit att jag fått lära mig att spela man-man försvar på riktigt och också fått byta position från forward till back. Det har varit riktigt utvecklande.

Nyman i RIG

Skillnad jämfört med vanligt klubblag

– Vad är den största skillnaden med att spela i RIG jämfört med ett vanligt klubblag?

– Nivån och inställningen hos alla spelare är otroligt bra, vilket gör att träningarna inte går att jämföra med ett ”vanligt” HJ-lag. Det skapades en vinnarmentalitet som märktes i allt det som vi gjorde, som jag tror är unik. Alla var ju där för att de var och är otroligt bra, och för att de verkligen helhjärtat vill satsa på att bli bättre.

– Sedan är ju förutsättningarna med egen hall och eget gym i anslutning till skolan enormt bra. Eftersom vi tränade fem träningar på fyra veckodagar bara under dagtid så skapades det ju bra förutsättningar att hinna med skola och få hänga lite med sina kompisar på kvällarna. Det var också mycket fokus på teori samt kost- och träningslära. Vi fick lära oss hur vi skulle träna för att få viss effekt. Det går nog inte att riktigt jämföra förutsättningarna med ett vanligt HJ-lag i en förening, RIG liknar mer ett bättre SSL-lag i den bemärkelsen skulle jag tro.

– Vilka är de största erfarenheterna som du tar med dig hem till ”Lenet”?

– Såklart har jag fått med mig en vinnarmentalitet och lärt mig att träna riktigt hårt, och rätt. Jag har även insett hur stor betydelse som kost och sömn har för att kunna bli så bra som möjligt. Men lika mycket tar jag med mig saker som inte har med innebandyn att göra – i form av att ta eget ansvar och kunna vara helt självständig.

Motgångar som gav utveckling och ny position

– Du var sjuk och skadad en hel del under din tid i RIG. Känner du ändå att du har vuxit som människa och blivit starkare mentalt av de motgångarna?

– Ja, men det skulle jag nog säga. Jag hade i princip inte varit skadad innan RIG – och sen fick jag en körtelfeber som höll mig borta mer än en halv säsong. Det var en tuff tid både fysiskt – då körtelfeber är rätt äckligt att ha- men det var också tufft mentalt. Jag hade ju flyttat 60 mil för att få satsa på innebandy, men var så sjuk så länge att jag knappt kunde ta en lugn promenad vissa dagar. Men där var både ledarna och framför allt mina lagkompisar otroligt stöttande, vilket hjälpte mig mycket. Sedan åkte jag på en allvarlig hjärnskakning under försäsongen den sista säsongen, vilket höll mig borta en månad ungefär. Sammantaget skulle jag absolut säga att det har gjort mig starkare mentalt och att jag blivit bättre på att hantera motgångar.

– Du var känd som en vass offensiv forward innan RIG. Nu är du en hårt jobbande back. Hur kommer det sig att du blev back uppe på RIG?

– Anledningen till att jag blev back uppe på RIG var för att det saknades backar, och för att tränarna tyckte att det skulle vara intressant att testa mig som back. Ett riktigt roligt och lyckat byte för mig.

– Vilken roll trivs du mest i om du nu får välja?

– Jag kan spela allt utom målvakt. Men om jag får välja, så vill jag absolut spela back.

– Vilket är ditt bästa och värsta minne från RIG?

– De bästa minnena är våra SM-guld, och avancemanget till Allsvenskan efter första säsongen. Det värsta minnet är från i våras när säsongen avslutades. Vi åkte ur Allsvenskan och det var allmänt struligt i laget.

– Om du fick tycka till och ge råd… Bör man söka RIG och varför eller varför inte?

– Om man vill utvecklas både som spelare och som människa ska man söka till RIG. Sedan är ju RIG bra på att förbereda spelare för en kommande elitkarriär, och man lär sig verkligen att ta ansvar för sin egen situation och utveckling där.

– Många spelare väljer idag att tacka nej till RIG, varför tror du det är så?

– Jag tror att det beror på att Umeå ligger lite långt bort för vissa. Sedan är ju inte alla redo att flytta hemifrån vid 16-års ålder. Men jag tror att den största anledningen är att klubblagen de senaste åren har lagt stort fokus på att skapa bättre möjligheter för de som vill kombinera gymnasiet med en satsning på innebandy. Det finns många klubblag ute i landet som har bra samarbeten med gymnasieskolor, vilket har gjort att det finns fler alternativ som konkurrensutsätter RIG på ett annat sätt än tidigare.

Tillbaka i Stockholm med sikte mot SSL

– Nu är du hemma i Stockholm igen och har skrivit på för FBI Tullinge. Hur kommer det sig att det blev Tullinge?

– Alltså… Jag tänkte inte alls på någon klubb i Stockholm som ett alternativ först. Men när Tullinge hörde av sig var de väldigt tydliga med att de verkligen ville ha mig dit – och det upplägget de presenterade kändes riktigt bra. När jag sedan fick fast jobb på Swedbank och dessutom lyckades få en egen lägenhet så satt allt på plats. Det här säger alla men för mig är helheten otroligt viktig då jag har lika höga ambitioner utanför som på planen. Möjligheterna till jobb och studier är bäst i Stockholm för mig. Om det då går att kombinera med spel i Stockholms bästa lag så blir helheten oslagbar.

– Vilka andra klubbar var med i bilden? Gissningsvis var Farsta sugna på att få hem dig?

– Farsta har faktiskt inte hört av sig alls. De kanske inte tycker att jag har någon chans att ta en plats… Haha. Som sagt, tanken var inte alls Stockholm först – utan man kan väl säga att Uppsala låg mig närmast om hjärtat när jag började fundera över klubb.

– Du tog studenten nyligen. Hur mycket har du hunnit träna med laget, och vilken är din känsla?

– Jag har faktiskt inte gjort många träningar alls. Visst, jag gjorde några innan jag skrev på kontraktet. Jag har precis flyttat ner från Umeå, och håller fortfarande på att packa upp flyttlådor – så jag har inte varit i Stockholm för att kunna träna med laget förrän nu. Vi har  fått våra program från vår fystränare Sonny – så nu blir det försäsongsfys på egen hand ett tag. Sedan kör vi igång igen i augusti tillsammans, och det ska bli riktigt kul.

– Känslan är riktigt bra med laget, men också med föreningen. Laget består av ett otroligt seriöst gäng som samtidigt är avslappnade och roliga har jag märkt de få gånger som jag varit med. Det känns också som att det finns en bra balans i gruppen både vad gäller ålder, personligheter och spelartyper. Jag tror att vi gör en minst lika bra säsong som förra året.

– Vad tror du om kommande säsong i Allsvenskan för egen del?

– Det ska bli riktigt roligt, och för min del handlar det först och främst om att komma in i laget. Sedan ser jag väl att jag ska kunna hjälpa laget genom att producera mer poäng än vad jag gjorde i RIG. Det blev inte mycket poäng, framför allt under senaste säsongen när vi i princip spelade försvarsspel hela tiden och i varje match.

Nyman klar för Tullinge. Foto: FBIplay

– Hur ser din drömsexa ut?:

– Den består av jäkligt bra spelare, med ännu skönare personligheter.

Målvakt: Viktor Kastengren

Backar: Fabian Lindbäck och Erik Roos

Center: Hampus Ahrén

Forwards: Marcus Peil och Simon Westgärds

Fem Snabba:

– Vad är din drömrubrik säsongen 2020/2021?

– Tullinge kniper en SSL-plats efter sudden-vinst i den sista playoff-matchen.

– Beep- eller Cooper-test?

– Haha. Beep-test. 100 gånger av 100. Vi sprang typ ett Coopertest i månaden uppe på RIG. Det räcker så.

– Göra mål eller rädda öppet mål med skott-täck?

– Rädda öppet mål med skott-täck.

– Lägga straff först eller sist i en straffläggning?

– Sist om det är en avgörande straff. Annars spelar det ingen roll, bara jag får lägga en, haha.

– En bra ”hook” eller rakt blad?

– Rakt blad. Det är coolt med backhand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s