Summering av helgens herr-allsvenska matcher

Välkommen till delar av omgång 5, 6 och 7. COVID-19 fortsätter att ställa till det men vi fick ett par matcher denna helg i alla fall. Och eftersom det inte spelas någon annan innebandy på herr-sidan i Stockholm just nu så finns desto mer anledning att kasta oss in i helgens matcher!

Gävle GIK – Täby FC 8-2

Periodsiffror: 3-0, 3-0, 2-2

Skott: 22-30

Jag var på förhand riktigt intresserad av denna match. Inte bara så var det en match mellan två lag i desperat behov av poäng för att kunna ta sig ur bottenträsket, men det är två lag som inför denna match haft helt olika problem. Gävle har förbaskat svårt att göra mål, faktum är att Gävle bara gjort 13 mål på 4 matcher hittills. Det är naturligtvis inte alls tillräckligt bra, och framförallt i matcherna mot Tullinge och Djurgården kändes det som att Gävle saknade förmågan att ens skapa någonting riktigt farligt. Täby har som sagt ett helt annat problem eftersom de inte klarat av att prestera ett försvarsspel som är värdigt allsvenskan (förutom matchen mot Strängnäs). Så vem vinner? Laget som inte kan anfalla eller laget som inte kan försvara? Svaret är uppenbart laget som inte kan anfalla…

Gävle gör 1-0 efter att Filip Lindberg vinner en retur på ett backskott. Detta trots att Täby har två backar som markerar honom framför mål. 2-0 kommer i uppställt spel, efter att Alexander Lind helt obehindrat får promenera förbi (högerback) Patric Ring på kanten och sedan lika obehindrat får gå fram till Odebring och sätta 2-0. Det gick inte ens särskilt fort… Täby får sedan en utvisning i slutet av perioden och Gävle sätter 3-0 på en frislagsvariant lika gammal som Magna Carta. Gävle var överlag spelförande i denna period, men dessutom betydligt vassare när de får chansen till omställning på de anfall som Täby hade. 

Period två fortsätter precis som period ett…4-0 kommer efter att TRE (!?!) Täby-spelare står och tittar på när Anton Arvidsson har bollen bakom mål (jagad av Fabian Hedström), ingen tycker det är värt att markera Strand-Söderholm som står i boxen. Självklart får han bollen och kan obehindrat sätta 4-0. 5-0 kommer efter att Gävle obehindrat får spela 2 diagonal-passar rakt igenom Täbys försvarslinje. Det är absolut snyggt, men det där ska inte gå att göra så enkelt i allsvenskan. Återigen, det gick inte överdrivet fort… 6-0 kommer efter ännu en intressant situation; Gävle har uppställt anfallsspel, Strand-Söderholm har bollen bakom mål och spelar upp den till Gävles högerback som är rättvänd med bollen. Då tycker Täby att det är en helt lysande idé att jaga upp och dubbla på den rättvända backen… Två diagonal-passar senare står det 6-0 efter att Strand-Söderholm blivit helt fri. Jag vet inte om orkar mer av det här, det är smärtsamt dåligt… 

I tredje perioden kommer 7-0 efter att ingen av Täbys backar tyckte det var intressant att markera Adrian Olsson som helt fri gör sitt första mål i allsvenskan. Det ska i och för sig sägas att ingen av Täbys forwards eller center tyckte det var prioriterad verksamhet att markera eller sätta press på Söderström eller Hansson som bygger upp anfallet… Täby reducerar med två mål i PP men det här var aldrig på väg att bli jämnt. 8-2 kommer i öppen kasse efter att Täby ger bort bollen efter en misslyckad passning. 

Gävle dominerade denna match totalt. Tobias Compier saknades för Täby, men även med det i åtanke så såg Täby ovanligt bleka ut framåt. Gävle dominerade och var det klart bättre laget, men jag tycker nog mest att det är Täby som gör Gävle bra i denna match. Täby skapar tryck först i PP och när de tar ut målvakten och spelar 6 mot 5.. Återigen så; är Täby bolltittande i försvarsspelet, spelare får stå omarkerade i boxen och när motståndarna ställer om så är det som att försvarsorganisation är något främmande och ganska motbjudande för Täby FC. Jag tycker nog att detta är den sämsta matchen jag sett med Täby i år, och då är jag inte överdrivet imponerad av dem så här långt (återigen, med undantag för matchen mot Strängnäs). Bra genomförd match av Gävle och tre mycket viktiga poäng. Men nästa omgång väntar Sätra vilket kommer bli betydligt större utmaning.

Djurgårdens IF IBS – Strängnäs IBK 5-4

Periodsiffror: 1-2, 2-1, 2-1

Skott: 18-17

Även om Djurgården har inlett bra den här säsongen så var jag inte alls säker på att det skulle bli poäng i denna match, trots Strängnäs tabellplacering så har de ett riktigt bra lag och DIF har dessutom haft rätt svårt för Strängnäs de senaste åren: de tre senaste mötena har slutat med seger för Strängnäs. Jag har visserligen inte sett så många matcher med Strängnäs denna säsong, och även om de saknar Adam Nilsson på grund av knäskada så är det helt obegripligt hur de kan ligga på nedflyttningsplats utifrån den trupp de har.

Strängnäs tar tidigt ledningen via en riktigt fin kontring. DIFs tredjekedja kvitterar genom Jakob Åkerlund på en omställning innan Kügerl förlorar en närkamp mot Anton Ekstrand som tar bollen och får ett friläge, där han inte gör några misstag. Pelle Hansson prickar sedan insidan av stolpen, Beckius släppte den rutinerat förbi sig eftersom det var helt ofarligt. En stund senare bryter Alexander Dahlberg in från kanten och avlossar ett skott, Åkerstedt i Strängnäsmålet vill inte vara sämre än Beckius så han släpper det förbi sig eftersom det helt ofarligt går stolpe ut. Det är en mycket jämn period där det är tillfälligheter som avgör.

Andra perioden inleds med att Schantz gör ett volly-mål efter 12 sekunder, framspelad av Kareliusson. Strängnäs tar ledningen efter ett tveksamt agerande från Beckius (han var i övrigt helt lysande) när han släpper ett ganska löst skott från sargkanten förbi sig. Kan kanske skylla på att han var skymd, men den ska han rädda. Utvisningarna avlöser sedan varandra, däribland lyckas Gafvelin snacka till sig 2+10. Svårt att avgöra om domarna borde ta ett chill-pill eller om det är Gafvelin som behöver det eftersom jag inte var på plats och det inte går att höra vad som sägs på plan via streamen. Hursomhelst, DIF får ett PP en stund senare varpå Kareliusson kvitterar efter att (helt planerat, absolut helt planerat) vallat bollen via en Strängnäs-spelare in i mål. Perioden avslutas med att Schantz också åker på en 2+10, vilket också var obegripligt för oss som sitter hemma och kollar. Antingen så har både Schantz och Gafvelin vaknat på helt fel sida i sin kommunikation med domaren, eller så kanske domarparet behöver ett chill-pill.

Tredjeperioden är precis lika tight och jämn som de två första perioderna. Det är tight och stundtals fysiskt spel och mycket känslor – jag älskar denna match helt enkelt. Perioden inleds med att John Wreder tycker att DIF behöver en extra krydda i matchen så han ger bollen till Anton Ekstrand som får ett friläge och ger Strängnäs ledningen. Djurgården jagar sedan matchen och tar över spelet mer och mer innan Fredric Gustavsson kvitterar efter vad som är en soloräd runt målet. Matchen avgörs sedan i PP när Schantz prickskjuter in 6-5.

Vilken match, den hade allt! Kamp, två riktigt bra lag, snygga mål, fina individuella prestationer och känslor. Grym match! Åter igen, helt obegripligt hur Strängnäs kan ligga på nedflyttningsplats, där kommer de inte befinna sig många omgångar till så länge de spelar så här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s