Halvtidsanalys: Täby FC

Vi har fått oss en pratstund med Robin Andersson, sportchef i Täby FC kring hur han ser på första halvan av säsongen:

Ni har haft en tuff höst, men lyft er i december. Vad beror er tuffa start på?

Tyvärr är det så enkelt att vi inte varit tillräckligt bra under långa stunder. Stundtals har vi gjort bra insatser samtidigt som vi blivit otroligt hårt straffade när vi gjort mindre bra insatser. 

I våra artiklar så har vi varit lite försiktigt skeptiska till ert försvarsspel… Har det spelat in att ni kanske hade det lite för enkelt i division 1 (även om Älvsjö var nära er i grundserien förra säsongen)?

Så är det! Under dom två föregående säsongerna i ettan har vi många gånger kunnat presentera ganska mediokra insatser och ändå vinna matcherna, i allsvenskan har vi inte råd att ha djupa dippar då vi blir straffade direkt. Skillnaden är enorm och lagen vi möter är för bra för att slarva mot. 

Är det någon i truppen som du skulle vilja lyfta som trots den tuffa starten gjort riktigt bra ifrån sig?

Jag tycker att Stefan Odebring i målet överlag gjort det riktigt bra trots att vi släppt in mycket mål. Även Filip Rönnkvist tycker jag gjort bra ifrån sig långa stunder. 

Det var riktigt kul att få se Harsem igen! (han skadade sig i come backen tyvärr) Får vi se mer av honom eller är säsongen redan över?

Vi är såklart väldigt glada över att han är tillbaka även om han olyckligt drog baksidan i comebacken. Tanken är att han ska vara tillbaka i träning denna vecka och förhoppningen är att han ska kunna spela igen så snart det bara går. 

Är det slagsmål på träningarna om vem som ska få nöjet att lira med Fredrik Nyholm?

Verkligen! Jag tror att alla vill spela med Fredrik då han är en fantastisk innebandyspelare. Han är en stor bidragande orsak till att vi presterat bättre på slutet i serien. 

Salem hade 6 poäng vid nyår förra säsongen, men klarade sig kvar. Vad talar för att Täby lyckas med en liknande bedrift i år?

Väljer vi att fokusera på det vi kan påverka och jobbar hårt varje träning och varje match är det fullt rimligt att vi kan klara oss kvar. Jag tror på det vi gör och hoppas att det ger effekt på planen när serien drar igång igen. 

Du teasade oss på er hemsida för ett par dagar sedan om att ni har ett nyförvärv på gång. När kan vi se fram emot att höra mer om detta?

Alla papper är klara och vi kommer presentera en spelare på lån från en av toppklubbarna i SSL närmsta dagarna…

Vi tackar Robin Andersson för att han tog sig tid och önskar honom och Täby lycka till under resterande del av säsongen

InnebandySTHLMs kommentar:

Täby är nykomlingar, men stora delar av truppen var med när Täby var ett etablerat lag i allsvenskan innan de åkte ur för tre säsonger sedan. Så rutin av allsvenskt spel finns. Nyförvärven är helt klart intressanta; Filip Rönnkvist (forward, Värmdö), Patric Ring (back, AIK) och Fredrik Blom (back, Åkersberga). Dock så tappades det en del spelare; Schedin och Hedengran slutade och Liam Perry gick till AIK. Dessutom har Dunvret inte spelat några matcher denna säsong. Så truppen som helhet kanske inte har blivit starkare tyvärr.

Det har inte varit någon kul höst i K-rauta arena. Tränaren tog över damlaget i SSL och ny tränare fick plockas in och dessutom så har resultaten varit allt annat än tillräckliga. Täby har varit väldigt dominanta båda säsongerna de låg i division 1, vilket kanske har gjort laget lite för bekvämt. För de som har följt vår bevakning av allsvenskan vet att vi med skräckblandad fascination har följt Täbys “försvarsspel” denna säsong, vi kan lugnt säga att det inte varit välorganiserat. Just försvarsspelet är den primära anledningen till att Täby ligger där de ligger. 

Täby befinner sig nu i ett tufft läge, det är 5 poäng upp till lagen som befinner sig ovanför strecket och Täbys totala kollaps i försvarsspelet i många matcher gör att laget har sämst målskillnad i serien. Offensivt finns egentligen inga större bekymmer, laget har gott om poängspelare och har dessutom värvat Fredrik Nyholm under december månad. Nyholm är en helt fantastisk spelare som vilket lag som helst i allsvenskan skulle kunna ha stor nytta av. Dessutom gjorde Anton Harsem come back, vilket är en stabil back på allsvensk nivå vilket är otroligt välbehövligt. Jag hade lite frågetecken kring vilken form han skulle vara i efter att ha haft ett längre uppehåll från innebandyn, men han såg förvånansvärt bra ut i comebacken mot Bele Barkarby. Kommer han bara tillbaka efter skadan så blir det en viktig förstärkning av truppen. Och nyheten att Täby har en SSL-spelare på ingång är naturligtvis en otrolig förstärkning, även en bredd-spelare i en SSL trupp kan göra mycket nytta i kampen om ett nytt kontrakt för Täbys del.

Får nog ändå säga att i dagsläget så är Täby favoriter tillsammans med Strängnäs att åka ur, även om det sett bättre ut under december. Salem visade förra året att det inte alls är omöjligt att hänga kvar trots en katastrofal höst, men Täby kommer behöva ha en lika imponerande vår som Salem hade förra säsongen om det här ska gå vägen för världens största innebandyförening. Men får Täby ordning på försvarsspelet så kan det absolut gå vägen!

Bästa spelare:

Filip Rönnkvist. Gör sin debutsäsong i allsvenskan men det syns inte på något sätt. En fysiskt stark spelare med både bra avslut och fint öga för framspelningar. Otroligt nyttig för Täby.

Bästa insats:

Vinsten mot Strängnäs. Enda matchen där försvarsspelet var klanderfritt.

Säsongen utropstecken:

Jag tror jag har gjort tillräckligt många syrliga kommentarer om försvarsspelet vid det här laget, så jag säger Fredrik Nyholm. Inte var att det är oväntat att han är grym, men det är alltid trevligt att skriva ytterligare en rad om en så bra spelare.

Intern poängliga:

Total placering   Namn       MS     M A        P

8.Filip Rönnkvist10101121
10.Marcus Ström1016420
32.Rikard Carlsson-Stiernspetz107512
36.William Westerholm105712
52.Tobias Compier93710

Bästa Corona-värvningarna i Allsvenskan

I och med att division 1 har stängt ned så har en rad klubbar i allsvenskan passat på att lånat in spelare från div 1 för att förstärka trupperna under vintern. Här kommer en ranking av de bästa Låne-värvningarna. Hänsyn tas primärt till spelarnas förmåga att direkt göra skillnad i klubben under den korta tid de kommer vara i allsvenskan. Även om vissa spelare uppenbart plockats in för att visa upp klubben för en ung och lovande spelare i hopp om framtida permanent värvning. 

  1. Adam Zetterström, lånad till Visby IBK från Ledberg IBF

Med fyra säsonger bakom sig i SSL med Linköping är det här en minst sagt imponerande värvning. Zetterström har också levererat direkt, avgjorde bland annat mer eller mindre på egen hand matchen mot Tullinge. Att få in en poängspelare som kan avlasta Visbys förstakedja är också extremt välbehövligt för Visby i kampen mot de övriga topplagen. 

  1. Victor Ferraresi, lånad till Djurgården från Älvsjö AIK

Han är yngre än Patrik Markus, så har helt klart framtiden för sig, och vilken spelare han är! En otroligt smart spelare som får allting att se enkelt ut och sättet han direkt har leverarat på säger en hel del om hans kvalité. Jag menar det ser ut som att han har spenderat 2-3 år tillsammans med Gafvelin, inte 2-3 veckor. 

  1. Fredrik Nyholm, lånad till Täby FC från Vallentuna IBK

Ännu en spelare med flera säsonger i SSL i bagaget, men fortfarande ung även utan jämförelse med Patrik Markus. Nu är det kanske mer defensivt än offensivt som Täby haft problem, men inget lag i denna serie skulle tacka nej till Fredrik Nyholm. Han kan skapa någonting ur ingenting, han kan avsluta och skicka passningar rakt igenom en tight box med millimeter-precision. 

  1. Oscar Magnusson, lånad till Visby IBK från Tyresö Trollbäcken IBK. 

Oscar Magnusson är en disciplinerd spelare som bidrar med mer än bara poäng och har gått in och gjort skillnad direkt trots att det är hans första sejour i Allsvenskan. Har spelat tillsammans med Zetterström och det har sett riktigt fint ut. En ung spelare som inte bara går in och hjälper till under vintern utan kanske får smak för Visby som klubb inför framtiden, en riktigt bra värvning

  1. Hassan Hajo, lånad till Hudik/Björkberg IBK från FBC Bollnäs

På pappret den utan tvekan hetaste värvningen. Flera säsonger i Falun är självklart meriterande även om Hassan Hajo inte direkt var en av de stora i de laget. Det är uppenbart en spelare som bara ska leverera i allsvenskan. Och har gjort det godkänt i alla fall. 2 poäng på 4 matcher mot allsvenskt försvarsspel och 3 poäng i matchen mot Täby. Förväntade mig mer helt ärligt. Ändå en fin värvning som har gjort stor nytta för Hudik. 

  1. Daniel Strandberg, lånad till FBI Tullinge från Huddinge IBS. 

Absolut inte samma individuella kvalité som övriga på denna lista, men har bidragit otroligt bra i Tullinge under denna återkomst. Med tanke på Tullinges skadesituation så är det ovärderligt att kunna plocka in en spelare som kan fylla en plats i en 2:a kedja och göra det bra. Har bidragit fint med poäng dessutom. 

Honorable mentions; Jesper Lagemyr (Salems IF, från Tyresö Trollbäcken IBK) och Timmy Lindqvist (Visby IBK, från Ledberg IBF)

Fjärde Advent i Allsvenskan!

Visby IBK – Salems IF 3-5

Periodsiffror: 1-1, 1-2, 1-2

Skott 26-24

Visby kommer från en förlust mot AIK och Salem förlorade mot Tullinge i förlängningen. Det är en match som till stora delar blir en böljande historia. Matchen är inledningsvis lite lagom underhållande, lagen bjuder varandra på en del chanser på omställningar men det är ändå inte det högsta tempot vi sett i år. Salem leder med udda målet inför tredje perioden. 

Tredje perioden är betydligt mer intensiv! Domarna släpper också på en hel del! Det mesta viftas förbi av domarparet som uppenbarligen vill se flödande innebandy. Visby trycker på för en reducering, men Salem skapar betydligt vassare chanser på sina kontringar. 2-4 är helt logiskt (en vacker kontring som avslutas med att Lagemyr frispelar Solenius), och matchen borde varit avgjord med tanke på chanserna Salem bränner. Men istället kommer 3-4 efter att Salem trott att de fått frislag, Orrmo lägger ner bollen och Gonzalez Palm lägger in den i mål. Salem kostar på sig att missa en straff, me  avgör istället till 3-5 i öppen kasse. 

Tre välförtjänta poäng till Salem, och Hagunda är nu enda topplaget som Salem inte tagit poäng mot! Mycket imponerande. 

Matchens lirare: Max Lindström, kreativ i anfallsspelet och en stabil pjäs defensivt. What’s not to love?

Matchens utropstecken: Jesper Lagemyr! Andra matchen i allsvenskan och gör det riktigt bra, fin assist dessutom!

Djurgårdens IF IBS – FBI Tullinge 8-4 

Periodsiffror: 2-2, 3-1, 3-1 

Skott 36-20

Helgens viktigaste match sett till tabellen. Det laget som förlorar denna match kommer med största sannolikhet vara utanför topp fyra när tabellen slutat halta, medan det lag som vinner kommer ligga nära serieledning! Små marginaler i toppen i år! Djurgården saknade Fredric Gustavsson och Oscar Norrman och Tullinge saknade Anton Andersin, Niclas Johansson och Dennis Forsgren vilket naturligtvis är väldigt kännbart. DIF har ett nyförvärv inför dagens match: Niklas Simosson, lirade tidigare i Bele Barkarby, men har spelat större delen av sin karriär i Hässelby. Simonsson placerades som högerback i tredjefemman och Sebastian Andersson flyttades därmed upp som forward i den formationen.

Första perioden är jämn, om än med ett spelövertag för Djurgården. 2-2 är fullt rättvist efter första perioden, men i andra så tar DIF över. I vilket fall så är DIF numret större, vinner närkamperna och skapar betydligt fler lägen. Tullinges kontringar känns överlag inte så farliga som de normalt sett brukar göra (inte så konstigt med tanke på vilka som saknas) 5-3 inför tredje känns logiskt. Tredje perioden fortsätter precis i samma stuk, Djurgården styr och ställer medan Tullinge skapar allt mindre. DIF går upp till 8-3 och slår sedan av på takten. Tullinge friserar till 8-4 via en golvzorro straff.

Tullinge går hela matchen på två femmor, vilket absolut kan ha påverkat orken. Djurgården fick en ganska behaglig resa i denna match och kunde rulla hela matchen på tre femmor. Djurgården kommer nu att fira jul och nyår som serieledare!

Matchens lirare: Patrik Kareliusson, gör fyra mål och är i övrigt grymt stabil.

Matchens utropstecken: Daniel Strandberg. Tullinge är bleka idag, men Strandberg skapar farligheter ändå med sin styrka och driv. Tullinge borde övertyga honom att stanna säsongen ut, för han har varit väldigt bra sedan återkomsten från Huddinge.

Honorable mention: Johan Kapple, fan vad bra han är.

Gävle GIK – Bele Barkarby IF IBS 9-11 

Periodsiffror: 2-3, 2-6, 5-2 

Skott 38-29

Viktiga poäng även här på spel. Bele behövde 1 poäng för att vara garanterade att vara ovanför strecket när tabellen slutat halta, detsamma gäller Gävle.

Såg bara sista perioden i denna match, men som vanligt när Bele är inblandade så blir det; mycket mål, en fröjd att se Oscar Kristensen spela innebany, vassa omställningar samt undermåligt försvarsspel. Men så länge du gör fler mål än motståndarna så är det inga problem. En riktigt tung seger för Bele Barkarby som nu har god marginal ner till strecket.

Veckans matcher i allsvenskan

Salems IF – FBI Tullinge 5-6 (SD)

Periodsiffror: 1-0, 1-4, 3-1, 0-1

Skott 32-19

Försökte kolla på denna match, men tekniska problem gjorde att de använde en mobilkamera och vibrationerna i första perioden tydde på Skogsängshallen drabbades av ett långvarigt skalv högt upp på Richterskalan. Rykten säger att de i alla fall fick fram ett stativ till andra perioden.  Jag såg tyvärr inte detta på grund av detta. Men kul att se att Salem fortsätter ta poäng av topplagen.

Hagunda IF – Bele Barkarby IF IBS 9-12

Periodsiffror: 2-4, 5-2, 2-6

Skott 33-32

Vilken match! En böljande match där två lag som inte ville spela försvarsspel, otroligt underhållande för den neutrale. Men jag har en känsla av att tränarna för de båda lagen kanske har ett och annat att säga kring försvarsspelet, för även om det blev 21 mål i den här matchen så kunde det faktiskt ha varit mycket mer. Både Lundgren i Hagunda och Lundström i Bele gör bra matcher kan inte alls lastas för de allra flesta av målen och hade det inte varit för de herrarna hade det blivit fler mål i denna match. För denna match är en 60 minuter lång chans-kavalkad. 

Hagunda startar matchen med att pressa Bele högt, vilket direkt leder till 0-1 genom en kontring. Hagundas press ger dock utdelning lite senare och generellt sett handlar första perioden om att Hagunda pressar Bele, medan Bele kontrar. Första periodens höjdpunkt var Myr-Holmqvist mål till 2-4, han tunnlar får bollen vid mittplan i en kontring tunnlar en Hagunda-back och lägger upp den i krysset. 

Andra perioden inleds med mer skärpa från Hagundas sida och de lyckas pressa ner Bele tillräckligt för att göra kontringarna färre. Hagunda gör fem raka mål! Men vid ställningen 7-4 så tar sig Bele samman, börjar föra spelet för första gången i matchen och i slutet av andra perioden går de upp till 7-6 och är inne i matchen igen. Otroligt starkt av Bele att direkt ta sig tillbaka, för Hagunda hade en riktigt stark period i första halvan av andra perioden. 

Här måste jag ta en paus och bara skriva av mig kring Oscar fucking Kristensen. Hur bra är killen egentligt? Han spelar med ett lugn som om han hade all tid i världen på sig, blir han pressad så glider han smidigt undan och/eller levererar en passning med millimeterprecision. Sam Madani fick så många lägen serverade till av Kristensen i denna match att han kunde ha gjort 4 eller 5 mål till, men Madani hade inte sin bästa dag på planen. Kristensen gör 5 (2+3) poäng i denna match, men det kunde ha varit så mycket mer. Varje gång Kristensen fick bollen var det farligt. Det är ett privilegium att få se honom spela innebandy.

I tredje perioden så går Bele upp till 7-9, men matchen fortsätter att bölja fram och tillbaka. Det känns också så som att precis innan något av lagen gör mål så har det andra laget ett jätteläge. Matchen avgörs i vilket fall genom att Bele gör två mål i öppen kasse efter att Hagunda tagit ut målvakten.

En stark seger av Bele som nu bara behöver en poäng mot Gävle för att vara på garanterat säker mark (med den haltande tabellen i åtanke) på julafton. Hagunda får nöja sig med att vara topp 4, serieledningen får vänta lite.

JAS DAM- Höj åldern eller inte? Del 2- Vad säger förbundet?

Då har vi kommit till del 2 av denna krönika om damjuniorernas ålder i Juniorallsvenskan. Nu avhandlas Svenska Innebandyförbundets förbundsstyrelse svar och förslag till beslut som går att hitta här .

Har ni inte läst del 1 eller missat den, hittar ni den här .

Förbundets förslag till beslut

Vad är då förbundsstyrelsens förslag till beslut på denna motion?

” Förbundsstyrelsen föreslår att Tävlingskongressen beslutar att motionen avslås.” Ingen överraskning kring det förslaget till beslut, men på vilka grunder? Delvis hänvisar de till utveckling av licensierade spelare på killsidan enligt följande:

” Motsvarande utveckling på herrjunior- /pojksidan är en minskning med 328 spelare. Detta gör att andelen licensierade damjunior/flickspelare i detta åldersintervall uppgår till nästan 36 % (2014/15: 31 %”

Förbundet tillägger även följande till att det inte finns skäl för förändring:

” – nuvarande modell på damjunior-/flicksidan bidrar till en tillväxt av antalet spelare (vilket motsvarande på herrjunior-/pojksidan inte gör),”

Min första fundering blir, är det rimligt att göra en jämförelse med killarna i detta fall? Det finns ett väsentligt större antal spelare på killsidan jämfört med tjejsidan, vilket innebär att andelen spelare som slutar är större. Vidare presenteras även denna tabell:

I de siffror förbundet har presenterat var det en minskning med 300 spelare, från 2143 licensierade 17 åringar (Säsongen 2018/19) till 1843 spelare (säsongen 2019/20), en minskning med 14%. Motsvarande på tjejsidan tappade 190 spelare, från 1199 till 1009, en minskning med 15,85%.

Förbundet tittar på utveckling från säsongen 2014/2015 till säsongen 2019/2020, där damjuniorerna har ökat och herrjuniorerna minskat. Jag hade gärna sett ett utlåtande i motionssvaret kring att det är procentuellt fler damjuniorer som slutar mellan 17 år till 18 år än killar, jag kan anse att det är kärnan i detta.

Jag kan uppleva att förbundet återigen glömmer de mänskliga aspekterna i denna jämförelse. Damjuniorer och herrjuniorer tänker oftast olika och prioriterar inte alltid på samma sätt. Om jag tillåter mig att sia tror jag fler killar slutar på grund av bristande intresse och att andra faktorer drar. Å andra sidan för tjejer tror jag det är mer sportsliga orsaker som leder till att de slutar. En studie eller redogörelse kring detta hade varit intressant.

Damjuniorer och elitnivå

Den andra orsaken är att det fortfarande är en stor andel yngre spelare i Allsvenskan, att en elitsatsning och samtidigt spela JAS inte riktigt går ihop.

I grunden är det inte en felaktig tanke heller, de spelare som är längst fram kommer lyftas tidigt och vi har sett exempel när de bästa spelarna tvingas prioritera bort JAS för seniorspel (Filip Eriksson i Sirius, Maja Viström i IKSU för att nämna två).

Men på samma sätt går det att peka på motsatsen, att flera yngre spelare spelar på elitnivå för att de indirekt blir uppflyttade dit när den enda chansen till kvalitativ DJspel försvinner så pass tidigt.

En annan faktor som, med all säkerhet, påverkar är antalet lag som idag finns på ”elitnivå” på damsidan. Damerna har fyra stycke allsvenska-serier, herrarna två, det är klart att damlagen då fyller på med flera spelare på elitnivån. I och med att antalet licensierade damspelare är mindre än herrspelarna leder det till att damallsvenskaspelare oftast behöver komma underifrån.

Ta Stockholm som exempel, i nuvarande allsvenskan östra finns följande lag:

Hammarby

Åkersberga

Tyresö

Älvsjö

Bele Barkarby

Huddinge

I Uppsala som är en timme bort:

Storvreta

Alunda

Sirius

Och från Södertälje:

Telge

I allsvenska södra finns tex 4 göteborgsklubbar plus Warberg:

IBK Göteborg

Pixbo

Warberg ( ändå hyfsat nära)

Lindome

Lindås.

Detta om något bidrar till att flera unga spelare behövs, det är fler damlag på elitnivå än herrarna men avsevärt mer licensierade spelare på herrsidan än damsidan. Vart finns logiken?

Att vila ett beslut mot detta argument är inte hållbart innan motsatsen har bevisats. Ett argument är säkerligen att klubbar satsar mer på herrinnebandyn, att det finns mer pengar där, men det är då jag önskar se att förbundet vågar satsa än mer på tjejer och damer.

Efterföljande kommentar på denna punkt är ” andelen spelare i åldern 16-18 år som spelar på seniornivå i förbundsserierna är fortsatt alltför hög, dvs. behovet av att bredda basen av spelare ytterligare kvarstår.”

Klart basen ska breddas, men det görs inte genom att låta ålders nivå vara kvar, det görs genom att minska antalet lag i allsvenskan, höja junioråldern för JAS och tillgodose att damjuniorer får rätt utvecklingsmöjligheter utifrån sina förutsättningar, inte utifrån herrjuniorernas förutsättningar.

Förbundet lutar sig även mot att breddning av damjuniorinnebandyn behöver ske långsiktigt, men nu när det finns en bas, är det inte då dags för att våga testa en ny väg? Jag tycker fokuset i beslutet återigen läggs på de som har kommit längst och inte på de som inte riktigt är redo för elitspel.

Innebandyn är en ledstjärna i sättet att jämställda daminnebandy och herrinnebandy, här finns en stor potential att visa det återigen. Ge damjuniorer förutsättningarna som herrjuniorerna har.

Vad tycker du?

//Henrik – InnebandySTHLM

Här hittar ni del 1 igen

Lucia-omgång i Allsvenskan

AIK IBF – Gävle GIK 5-3

Periodsiffror: 1-0, 2-2, 2-1

Skott: 12-16

Hade inte möjlighet att se denna match, men otroligt viktig seger för AIK som precis sparkat sin tränare. Efter tre raka förluster var en vinst ett måste för att inte tappa mark i toppen. Gävle ligger på trygg mark sedan tidigare och är ändå en bit ifrån topplagen så en vinst här hade mest varit en fjäder i hatten. Ser ändå fortsatt stabilt ut för Gävle.

FBI Tullinge – Hagunda IF 3-4 (SD)

Periodsiffror: 0-0, 1-2, 2-1, 0-1

Skott: 13-13

En tight match, som var riktigt intressant. Båda lagen är noggranna mot misstag och det skiljer inte alls mycket mellan lagen. Överlag var det absolut en bra match. Men jag tycker det syns på Tullinge att de saknade Andersin i offensiven (han missade denna match) men samtidigt tycker jag inte Hagunda kommer upp i den kvalité jag förväntar mig av dem. Beröm ska naturligtvis ges till Tullinge som långa perioden neutraliserar Hagunda, men jag tycker Hagunda har mer att ge utifrån den trupp de sitter på. 

Tullinge var nära att vinna, men ett bolltapp från Gordon Engberg i slutet av tredje perioden ledde till en kontring som Hagunda utnyttjade och kvitterade till 3-3 med mindre än tre minuter kvar. Efter det så är Hagunda starkare, och i förlängningen kändes det som att Hagunda var numret större än Tullinge mentalt. Segermålet kom halvvägs in i förlängningen.

Tullinge kommer verkligen behöva vinna mot Salem på tisdag för att inte hamna efter de övriga topplagen nu. Samtidigt så är det ytterligare en match som Hagunda vinner, där jag ändå känner att de skulle kunna spela så mycket bättre i, det visar på styrka. Om de är i riktig form till SSL-kvalet kommer Warberg/Karlstad inte ha en chans.

Hudik/Björkberg IBK – Bele Barkarby IF IBF 10-9

Periodsiffror: 2-4, 4-2, 4-3

Skott: 17-26

Hade inte tid att se denna match, vilket var synd. Bele tappar en 2-6 ledning och de är nu i seriös fara i tabellen. Bele var ett stabilt mittenlag förra säsongen, men laget har varit alldeles för ojämnt hittills denna säsong. Helt ärligt så ska inte Bele behöva vara där de är. De har två hängmatcher jämfört med just Hudik, men nu krävs minst fyra poäng i dessa matcher (mot Gävle och mot Hagunda) för att Bele ska vara garanterade att inte ligga under strecket inför att serien vänder. Det är absolut ingen omöjlighet på något sätt, men denna förlust gör att Bele faktiskt inte har så mycket marginaler längre och de behöver höja sig för att denna säsong inte ska bli en kamp om att hålla sig kvar.

Visby IBK – AIK IBF 5-6

Periodsiffror: 1-3, 1-3, 3-0

Skott: 21-22

Vilken match av AIK! AIK kommer ut i första perioden och dominerar totalt, Visby kommer inte in i matchen förrän efter 15 minuter in, och då jämnar matchen ut sig lite även om AIK även fortsatt är det bättre laget. Det kunde varit betydligt mer än 3-0 efter första kvarten! Här måste Anton Ostellas mål till 3-0 nämnas, efter att ha använt Visbys spelare lite som rundningsmärken går han fram och lägger upp den i nättaket. Visbys reducering är dock ännu snyggare, Adam Zetterström drar på sig två AIK-spelare, och resten av laget kollar bara på honom när han snurrar runt på kanten och frispelade Gonzalez Palm i slottet som skjuter ett lågt och välplacerat skott. Andra perioden blir jämnare än första, men AIK är fortsatt det bättre laget och går helt rättvist upp till 2-6. 

Tredjeperioden blir lite speciell, Visby får tidigt in en reducering i PP och sedan direkt efter tekning (4 sekunder för att vara exakt) så skjuter Gonzalez Palm ett vad jag antar var helt fantastiskt skott från kanten rakt upp i krysset. Streamingen visade fortfarande repris från förra målet, men kommentatorerna försäkrade mig om att det var vackert… Det stod nu 4-6 och var absolut match igen, men jag tyckte AIK hanterade detta mycket bra. Matchen fortsätter precis som tidigare, AIK är lite vassare och Visby skapar egentligen inte jättemycket. Sedan kommer ett mycket märkligt matchstraff på Ostella. Ostella knuffas fram och tillbaka med Albin Lundell, men Ostella trycker till betydligt hårdare än vad Lundell gör. Sedan så väljer Lundell att spela teater (stackarn ramlade ihop och tog sig för ansiktet…) medan Ostella väljer att stå upp när han blir knuffad. Neymar, förlåt jag menar Lundell, övertygade därmed domaren om att ge matchstraff till Ostella medan Neymar inte fick någonting. En rimligare utgång hade varit att båda spelarna hade fått åka på en varsin tvåa för hårt spel. Hursomhelst, under det följande PPet (2+2 numera i samband med matchstraff) så gjorde Adam Zetterström 5-6 och det blir nu riktigt spännande. 

AIK visar dock karaktär och städar av matchen, visserligen hade Visby ett par lägen (bland annat ett skott i stolpen) i slutet men jag tycker AIK klarar av detta på ett mycket bra sätt. En välförtjänt seger. Sett över matchen har inte Visby särskilt mycket alls, förutom en rad Power Play-mål och med tanke på lägena som AIK hade så borde siffrorna varit större.Det var riktigt jäkla kul att se AIK i denna match! En mycket viktig seger för AIK som nu kan börjar titta uppåt igen. 

När det gäller Visby så skadade sig Viinamäki i tredje perioden (baksida lår) vilket kan bli kännbart om han missar nästa match. För övrigt anser jag att Adam Zetterström är alldeles för bra för allsvenskan (och då var han inte i närheten av lika bra i denna match som han var mot Tullinge…)

Krönika: Juniorallsvenskan Dam- Höja åldern eller inte? Del 1 av 2

Tävlingskongressen 2020 blev uppdelad och andra halvan kommer genomföras under våren 2021. I den kongressen har Upplands innebandyförbund och även Värmlands innebandyförbund, lagt en varsin motion med syfte att få till en förändring för damjuniorer där åldersgränsen höjs till 18 år.

Det var vid säsongen 2015–2016 som Juniorallsvenskan för damjuniorer skapades, åldersgränsen sattes till 17-år med motiveringen att det fanns för få juniorer i åldern 18 år som spelade Innebandy, där de som spelade mestadels höll till i SSL eller division 1 som då var nutidens Allsvenska. Att spela i SSL eller Allsvenskan är tidskrävande och det skulle medföra svårigheter för dessa spelare att kunna dubblera i både JAS och elitverksamheten.

När jag går igenom förbundets möteshandlingar för denna extra konferens blir det tydligt att effekten av detta beslut är att antalet licensierade damjuniorspelare har ökat markant sedan 2015/2016. Eftersom att förbundet väljer att fokusera på detta i sitt bemötande av de båda distriktsförbundens motioner, anser undertecknad att syftet med JAS för damjuniorer har varit att få flera damjuniorer att fortsätta spela. Det målet har hittills infriats utifrån diagrammet nedan.

Taget från Svenska innebandyförbundets möteshandlingar för extra TK 2021

Det är nästintill 23% fler 18-åriga tjejer som spelar innebandy idag jämfört med 2015/2016, det innebär att det borde finnas ett underlag för att höja åldern?

Förbundet lanserade för många år sedan (känns som en evighet snart) SIU-modellen, så många som möjligt så länge som möjligt, en modell som fortsätter att utvecklas. Jag gillar SIU-modellen och är stolt över att Innebandyn har denna starka utvecklingsmodell att vila mot, vi har gåt i front och fått många andra sporter att efterlikna oss. Vid flertalet utbildningar och diskussioner med andra ledare, tränare och representanter från olika förbund, talas det ofta om spelare som lyfts upp för fort. Det talas om att många unga spelare inte är redo för de mentala och spelmässiga utmaningar som tillkommer med, som i detta fall, seniorspel. Spelare som är framträdande i sitt juniorlag ska nu hantera att vara längst ner i hierarkin och att de inte kan agera på samma sätt, junior-och seniorinnebandy är två helt olika världar.

Tittar vi på tjejsidan finns det flera aspekter att ta i beaktning. Idag flyttas många damjuniorer som är klara med JAS upp i seniorlagen permanent redan när de är 17/18 år. I Stockholm har vi precis som för herrjuniorerna, ”vanliga” distriktsförbundsserier för juniorerna för spelare födda upp till 2001. Det är i sig en bra möjlighet att får fortsätta spela juniorinnebandy, men om du pratar med flera spelare och ledare finns det en majoritet av dessa som anser att det bara är JAS som gäller. Det innebär allt som oftast att spelarna som spelar JAS även fokuserar på seniorspel, vilket medför att de ” vanliga” serierna inte blir lika attraktiva. I andra delar av landet finns det knappt distriktsförbundsserier för damjuniorer, utan allt fokus läggs på JAS.

Vad vill jag då belysa med detta?

Det är två saker, dels att många spelare som flyttas upp för tidigt i seniorlagen och tilldelas roller de inte klarar av, det är inte redo för att träna för att tävla som det är på svartnivå eller guldnivå och de krav det medför.

Att JAS har den digniteten den har, är i sig ett grundläggande problem, men det är där vi befinner oss och det skapar ringar på vattnet. För damjuniorernas blir det indirekt tvingande att börja ta beslut om deras framtid innan de ens har gått ut gymnasiet. Nu säger jag inte att detta är ett problem för alla och i Stockholm finns det flera alternativ för speciellt damjuniorer, men där det inte finns lika många alternativ? Ska en spelare gå miste om en hel säsong av kvalitativa matcher för att de kanske inte platsar i traktens seniorlag där det heller inte finns någon kvalitativ DJ-serie?Detta behöver inte vara ett direkt problem i nuläget, men det är ändå ett perspektiv som inte ska förbises i diskussionen.

Ett annat frågetecken är termen ”Så många som möjligt så länge som möjligt”. Det skulle vara intressant att se hur många damjuniorer som slutar i 18-års ålder, hur många som byter klubb när de är 18-år för att säsongen därefter sluta på Innebandy? Om din nuvarande förening inte kan ge dig en plats i seniorlaget efter JAS verkar det finnas ett normaliserat beteende i att söka ny klubb istället för att kämpa både hos damjuniorer och herrjuniorer. Gällande damjuniorer har jag fått känslan att lagtillhörighet och vänskap är starka skäl till att både stanna i ett lag men även söka sig till en annan förening. När spelaren ifråga har sökt sig till en ny förening, för att hennes förra inte kan erbjuda spel på en önskad kvalitativ nivå, hur många väljer då att sluta om det inte artar sig väl?

Sammantaget

För att ta oss tillbaka till gymnasiet. Dessa 17-18 åringar befinner sig i en tuff skolperiod, framförallt mentalt, många har säkert någon form av NIU eller LIU de lägger tid på. Innebandyn ger dem trygghet under en tuff och intensiv period, att då börjar fundera på sin framtid även i klubblaget för att du inte får spela JAS, leder det till att spelare slutar?Jag menar inte på att dessa fall är en överhängande majoritet, men jag tycker det saknas inslag av ”människan” i debatten för damernas JAS.

De spelarna som kommit längst i sin utveckling får oftast speltid i sina seniorlag, men jag vill förtydliga att flertalet av aspekterna ovan rör de spelarna som inte har kommit lika långt i sin utveckling. I detta fall bredden.

Värmlands IBF skriver följande i sin motion:

” Juniorallsvenskan för damjuniorer har under dessa sex säsonger bidragit till att fler spelare fortsätter att spela innebandy längre upp i åldrarna. Värmlands IBF är övertygande om att en höjning av åldern till 18 år kommer att bidra till att fler fortsätter spela längre, då många motiveras att ha möjlighet att spela i Juniorallsvenskan”

Jag delar uppfattningen som Värmland har och att det kommer hjälpa fler lag att behålla bredden.

Undersökning på sociala medier

Jag gjorde en undersökning bland våra följare på sociala medier kring detta och fick följande svar:

79% röstade JA för att höja ålder på damjuniorerna, 21% nej.

Några av kommentarerna:

”Det skulle hålla kvar fler tjejer i innebandyn, minska seniorspelarna”

-Ger bättre förbereda seniorspelare, minskar onödiga övergångar för att tidigt nå ett elitlag”

-”Det ska vara samma förutsättningar för både killar och tjejer”

-” För att få tjejerna att idrotta längre. Jas Dam borde vara 20 år. Allt för att hålla igång tjejerna längre”

-”I Stockholm är Distriktsserierna DJ19/HJ19, varför inte samma på JAS?”

-” Alla tjejer är inte tillräckligt bra för seniornivå, men för JAS, så de får ingen speltidà slutar.”

Det höjs även röster för att inte ändra:

-”Bör ligga kvar. Bättre att ha fler nivåer än att alla unga talanger kan spela överallt samtidigt”

-” Fysiska skillnaderna är större mellan herr och HJ än dam och DJ”

-” Sänkas, om man är yngre än 17/18, tjej som kille ska man ha en chans till spel i bättre lag. Chans till bättre lag och spela i bättre lag = större och bättre chans till framgång”

Imorgon kommer del 2, då tolkar jag förbundets förslag till beslut och fortsätter problematisera detta.

Vad tycker du?

//Henrik-InnebandySTHLM

Hur har det gått hittills? – Hammarby IF IBF

Det har blivit ett litet ofrivilligt uppehåll då grabben har varit sjuk, så fokus har behövts där, men nu är det återigen dags för ett nytt inlägg i vår ”hur har det sett ut hittills” serie, och det är nykomlingen Hammarby som är i blickfånget.

Säsongen inleddes med match mot Teknologerna, en match som inte går till historien som Hammarbys bästa insats, men också en premiär med allt vad det innebär. Hammarby var sannolikt lite för heta på gröten i och med att de tar fyra utvisningar i matchen, men det många undrade var hur det skulle se ut utan Markus Khan och hur Hammarbys försvarsspel skulle stå sig.

Hammarby släpper in 7 mål, men det positiva är att kedjan med Viktor Rodén, Mattias Khan och Jacob Cedervall visade en potential som mynnas ut i kommande matcher.

I andra omgången väntade Vallentuna IBK som gjorde Hammarby sällskap från division 2. Hammarby tar en klar ledning efter första perioden men tappar sedan matchen och förlorar tillslut i förlägningen med 6-5.

I tredje omgången väntade favorittippade Rosersberg i Rosershallen, även här gick Hammarby upp i en 4-1 ledningen och tankarna flög direkt mot matchen mot Vallentuna. Skulle Hammarby klara av att hålla ledningen ? Svaret blev ett rungande ja där Eddeborn var magnifik i målet och även Koski fick briljera med en räddad en straff.

I fjärde omgången väntade Rotebro, Hammarby var det bättre laget i första perioden och hade ledningen med 2-0 och 10-4 i skott efter första perioden, sen tappad de allt i andra perioden. I fjärde studsade de tillbaka men matchen gick till förlängning och väl där avgjorde Lagerblad i spel sex mot fem, då Hammarby hade en avvaktande utvisning.

Nyförvärven:

Christian Eddeborn har varit precis så viktig som undertecknad trodde på förhand, han såg lite mer mänsklig ut mot Rotebro men gör fortfarande en stark insats, för att inte tala om Roserbergsmatchen.

Jacob Cedervall var en doldis men har på ett lysande sätt tagit platsen som första center bredvid Mattias Khan och Viktor Rodén. Har blivit mer allround och svårläst i sitt spel och är en perfekt grovjobbare, som även bidrar med några poäng, bakom de två poänggörarna.

Calle Brorsson har haft det en mer tuffare att få ut sitt spel, men kvalité är odiskutabel och det är fortfarande hans första bekantskap på seniornivån. Brorssons tid kommer.

Rasmus Andersson är tillbaka i Hammarby och har enligt det jag sett haft det tufft, svåra offensiva val och känns inte helt bekväm i det defensiva spelet. Med det sagt tror jag han kan vända på skutan, han gjorde ändå 43 poäng förra säsongen i division 2.

Utropstecken:

Viktor Rodén har varit fantastisk i år. Den utpräglade poängspelaren hade det tufft senast det begav sig i division1 men har i år varit en succé. En jobbig ”targetspelare” som är effektiv framför motståndarburen, men har även visat prov på sitt fina avslut. Precis den typen av spelare som behöver kliva fram för Hammarby.

Jacob Cedervall och Eddeborn har redan blivit hyllade.

Det största utropstecknet för mig är dock Lukas Örtengren, den långa, starka backen ser ut att få sitt genombrott i år. Gjort tre poäng hittills men det som imponerar på mig mest är hans fysiska spel och hur han vinner de flesta defensiva duellerna. Han vågar även följa med i anfall och är vass på att ta rollen som spelfördelare bakifrån. En av de bästa allroundbackarna hittills.

Frågetecken:

Hammarbys utvisningar kostar och är många gånger onödiga. Matcher vinns inte i utvisningsbåset. Hammarby har tagit 8 utvisningar hittills, varav fyra insläppta mål, lägg därtill att de hade en avvaktande utvisning mot Rotebro i förläggningen där Rotan avgjorde i 6- mot 5.

Hammarbys tredjefemma har haft det väldigt tufft. Mot Rotebro släpper de in majoriteten av målen och har inget riktigt hot framåt, inte heller mot teknologerna var de särskilt lyckade. Här har coach Berg lite att fundera kring.

Summerat:

Ändå en positiv inledning för Hammarby som profilerna tippade sist i början av säsongen. Kan Hammarby få ordning på sitt försvarsspel när de är i ledning och blir satta under press kan det bära långt. Drar de även ner antalet utvisningar och slippar på boxplayet kommer det gynna dem än mer. Hoppas även Viktor Rodéns succé får fortsätta, hur många hade tippat honom som tvåa i poängligan efter fyra omgångar?

PlcNamnKlubbMatcherMålAssistPoängUtv
2.Viktor RodénHammarby IF IBF48192
30.Mattias KhanHammarby IF IBF43252
41.Jacob CedervallHammarby IF IBF42242

//Henrik – InnebandySTHLM

Krönika: ”Låt ungdomarna fortsätta träna”

2020 är pandemins år och i våras tog Covid-19 världen med storm och orsakade en enorm förödelse. Inställda slutspel, inställd Innebandyfesten och ett abrupt slut på säsongen under mars månad. Mot inledningen av årets säsong såg man en ljusning i tunneln och trots att publiken portades och läktarna ekades tomma hann vi åtminstone få igång en ny säsong. Men ju allt mer och mer vi räknade dagarna som var kvar på året så ökade sjukdomstalet i Sverige igen, de lediga IVA platserna tog slut, dödligheten tog ny fart och presskonferenserna från Löfven och Tegnell duggade tätt med nya direktiv och restriktioner att rätta sig efter. Region efter region skärpte råden och förbund efter förbund stängde ner sina serier. Och i dagsläget är hela innebandy Sverige i lockdown bortsett från SSL Dam, SSL Herr och Allsv. Herr som fortsatt spelar. Förbunden tillsammans med övre instanser rekommenderar att föreningarna inte tränar med undantag för spelarna födda 2005 och yngre. Något som fått mig att reagera. Hur fan tänkte man där?

I en tid där man nu stängt ner träning och tävlingsverksamhet för spelare födda 2004 och äldre så skapar de problem. Det skapar en osäkerhet och det skapar inre stress och inget som gynnar ungdomarna. Vi lever i en tid där psykisk ohälsa ökar bland unga, där stillasittandet är en problematik, där mobbning och utanförskap är en stor del av livet på sociala medier. Behovet av socialt umgänge har begränsats. Vi lever i ett samhälle där våld i hemmet finns, där avundsjukan och dåligt självförtroende aldrig tar en paus. Och framförallt lever dessa ungdomar i ett skede i livet där de handlar om att fortsätta spela eller sluta och där tyvärr allt för många väljer de sistnämnda. De talar statistiken för och vi alla vet om den problematik som finns med att alldeles för stor grupp väljer att sluta.

Den här krönikan riktar främst fokus mot åldern 15-18 år. En av dem målgrupper som i dagsläget inte får träna eller tävla. Den målgrupp som fått en begränsning i sitt idrottande och som fått ett helt nytt hinder att tackla. Nu ska jobbet göras av individen själv, egen träning har fått en helt ny betydelse. Kraven har ökat på individerna att nu utan draghjälp dra lasset själv. Med de ökar trycket, förväntningar och prestationsförmågan. En balansgång som kan vara oerhört svår att bemästra. Begränsningarna har orsakat en problematik där de likväl kan knäcka spelare som att föda framgång på sikt. För den gruppen som är målmedvetna, målinriktade och med en tydlig plan och satsar mot SSL, landslag mm kan de nog tackla denna pandemi ganska enkelt. Men för den större gruppen som kanske inte riktigt innehar den egna motivation och drivkraften kan de skapa en stor dos problem.

Det kan vara svårt att få träningen gjord, det kan vara svårt att få ihop alla timmar man normalt får lite ”gratis” när de är gemensamma träningar med laget. Det här med att ge 100% varje träning, varje löpmeter blir allt krångligare och dessa 70-80% löpningar blir allt för många hemma i spåret. Det är lättare att välja att trycka en Cola och 4 rostmackor med Nutella än att ta den där löprundan i ett nollgradigt lätt duggande snöfall med lite blåst. Det sociala umgänget ska inte glömmas bort. För en del kan träningen med laget vara dagens höjdpunkt. Där du får chansen att samlas, träffa kompisarna och umgås som annars kanske inte många spelare gör. Utanförskapet är stort idag och där man lätt kan bli bortglömd när nu alla sitter hemma. Träningarna och aktiviteterna med laget kanske är det enda man gör. All övrig tid spenderar man hemma i soffan med FIFA och O´boy glaset och med pluggandet på distans. Man kanske inte har någon stor umgängeskrets utanför innebandyn och blir därmed allt mer och mer begränsad i sitt sociala liv. Där avundsjukan och självförtroendet sätts på sin prägel, när skuldkänslorna ökar när man ser lagkompisarna på sociala medier träna flitigt och själv hoppade man över de där träningspasset man skulle gjort. Där jämförelserna mellan varandra får en stor inverkan. ”Hur mycket har du tränat den här veckan” blir en viktig fråga. Pressen ökar från tränarna att göra jobbet själv och vikten av att tänka på ”laget före jaget” har fått en så mycket större mening än förut. Att dra sitt strå till stacken behöver inte alltid vara så lätt som det vill låta.

Att begränsa möjligheten att träna för de äldre ungdomarna är inget lyckat drag. Risken att vi tappar spelare inom denna målgrupp ökar och risken är stor att tankarna flyger iväg i andra tankebanor och att de hamnar fel. Den naturliga pushningen och peppandet från coacherna uteblir och har man inte stödet fullt ut hemifrån kan de vara svårt. Det i sin tur kanske leder till att man inte gör sin träning och när väl vi återuppstartar säsongen igen kanske man tappat på sin fysiska nivå och därmed får ägna allt mer tid på bänken. Vi är flockdjur, vi vill leva i flock och det är så mycket enklare att göra jobbet tillsammans än själv. Självdisciplinen är så mycket svårare att sätta in i vardagen än att säga.

Jag förstår faktiskt inte varför man gjort dessa begränsningar. När man inte har tagit beslutet att stänga grundskolorna eller gymnasierna (beslutet togs väldigt sent att stänga gymnasieskolorna, långt efter att man hade stängt för träning och matchspel) utan låter ungdomarna fortsätta träffas där, låter NIU inriktningarna fortsätta sin verksamhet kan jag inte förstå logiken att inte låta ungdomarna få träna med sitt lag. Det kan ju omöjligt vara farligare att ha en träning ihop med sitt lag än på NIU? Det kan ju omöjligt vara farligare att ha en träning än en engelska lektion i ett trångt klassrum?

Så förbunden och ni på de höga stolarna, gör om gör rätt och låt våra ungdomar få fortsätta träna. För hälsans skull, för välmåendets skull och för att minska risken att tappa allt fler inom sporten.

Nu hoppas vi att de nya allmänna råden som skall gälla från måndag 14/12 inkluderar innebandyn och gör att vi får igång plastskaftsliret igen på alla fronter 🙂

– Daniel, IBSthlm

Tränaren bryter kontraktet med Huddinge IBS HJ/JAS

För ungefär två månad sedan valde Huddinge och David Grossmann att gå skilda väga, detta efter att parterna inte såg att ett samarbete kunde fortsätta under den dåvarande formen. Vi fick oss ett snack med Grossmann om hans avslutade samarbete med Huddinge. Inget officiellt har släppts från Huddinges håll kring uppbrottet och önskar de göra en intervju om detta får de gärna kontakta oss.

Varför väljer storfavoriten att gå skilda vägar med en tränare de nyss kontrakterat och som någonstans även har en starkt bakgrund inom just 04-kullen?

Hej David, hur kommer det sig att du väljer att lämna Huddinge?
– Hej, jadu, skulle väl inte vilja säga att de var det jag hade tänkt mig för 2 månader sen. Sedan samarbetet drog igång i somras har jag varit väldigt engagerad i Huddinge framförallt för att få visa upp mina kunskaper som coach och verkligen bekänna mina nya färger i den rödvita klubben. Men vi kan väl på ett minst sagt snällt sätt säga att jag och klubben inte hade samma bild på hur detta samarbete skulle se ut.

Hur skulle upplägget se ut på förhand och hur vart upplevelsen?

-Man ville få in en tränare som skulle kunna förändra Huddinges syn på innebandy. Man tyckte att med det spelarmaterialet man hade så borde man kunna spela en mer offensiv och taktisk innebandy. Något som min filosofi alltid varit. Så upplägget som presenterades för mig inför säsongen var att jag skulle kliva in som assisterande tränare i föreningens JAS lag bakom en äldre huvudtränare som mentor. Man avslutade säsongen 19/20 med Leffe och mitt intryck var att han var i princip klar men istället så hamnade han ju i Off. Lidingö istället. Redan där kände jag väl att vårt samarbete kanske inte skulle fungera då man mer nöjde sig med tränaruppsättningen som fanns och det var väl kanske inte vad jag förväntat mig utifrån de samtalet vi hade haft tidigare.


-Tanken var även att jag skulle fortsätta utveckla Huddinges 04:a kull mot USM. Något som jag som en väldigt rolig utmaning då jag alltid sett Huddinges 04:or som otroligt duktiga motståndare. Tanken var att även där få applicera ett lite mer offensivare spel till denna trupp för att ta dem till ett USM slutspel till våren. Men även detta uppdrag fasades jag ur då man kände att jag tog lite för stor plats. Något som såklart kom som en chock för mig då det var just detta man hade velat att jag skulle göra.

Vi har tidigare hört att det är lite stökigt i Huddinge men vad är din upplevelse av Huddinge i den fas de är i just nu?

-Ja tyvärr kan jag väl bara instämma till detta. Det är en klubb med fantastiska förutsättningar och ett spelarmaterial som är ett av Stockholms mest intressanta. Men tyvärr känns det som den där röda tråden saknas genom klubben och att alla lite kör sitt race, både spelare och ledare. För Huddinges bästa men också Stockholms bästa så hoppas jag att de kan få ordning på detta de kommande säsongerna för att inte tappa den talang man uppfostrar.

Vad tar du med dig från din sejour i Huddinge?

-Det har varit en tuff höst mentalt med de olika turer jag och klubben haft. Så innebandymässigt tar jag nog inte med mig så mycket. Men något jag tar med mig är absolut de relationer med mina spelare vi byggde upp under denna korta tid. Fantastiska vinnarskallar och individer att ha fått möjligheten att lära känna dem är inget jag ångrar. Sen hade jag inte utan Huddinge fått möjligheten heller att lära känna DIF’s huvudtränare Micke Öhman, även där en grym tränare och människa som jag kunnat haft många utvecklande dialoger med under sommaren och hösten.

Vad har du för planer framöver?

-Jag har väl tagit de beslutet att ta en paus nu efter allt som hänt, så detta Corona uppehåll kom lägligt i det avseendet. Så inom den närmaste tiden så får vi se lite, känner att det är viktigt för mig att hitta tillbaks till glädjen för sporten igen. Men förr eller senare kommer jag tillbaks, det är det ingen frågan om. Vi får helt enkelt se vart nästa klubbadress blir.

Hur går det för Huddinge?

-Kortsiktigt med den 02 kull man sitter på kan det gå väldigt bra om man ser till att se till gruppens bästa. Men jag är orolig att om man inte ser över sitt arbete som förening att det just kommer bli en kortsiktig topp. Man behöver en värdegrund som spelare och ledare verkligen ställer sig bakom istället för att det är den egna agendan som premieras.

Kan vi vara överens om att Tomtbergahallen bör byggas om och få nytt golv?

-Nytt golv tycker jag att det absolut är dags för det golv som ligger nu har sett sitt. Men annars så har jag faktiskt fått en helt ny bild av Tomtberga hallen där de små ytorna tvingar spelarna att ta närkamperna och även träna på att släppa bollen snabbare mellan lagdelarna. Det blir inte så mycket kladd med bollen och det är väl något som jag som tränare inte har varit något fan av. Så tycker faktiskt att hallen fyller sitt syfte. Men är allt tacksam att vi även kunnat ha träningar i andra hallar under veckorna.

//Henrik – InnebandySTHLM

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑