Krönika: ”Låt ungdomarna fortsätta träna”

2020 är pandemins år och i våras tog Covid-19 världen med storm och orsakade en enorm förödelse. Inställda slutspel, inställd Innebandyfesten och ett abrupt slut på säsongen under mars månad. Mot inledningen av årets säsong såg man en ljusning i tunneln och trots att publiken portades och läktarna ekades tomma hann vi åtminstone få igång en ny säsong. Men ju allt mer och mer vi räknade dagarna som var kvar på året så ökade sjukdomstalet i Sverige igen, de lediga IVA platserna tog slut, dödligheten tog ny fart och presskonferenserna från Löfven och Tegnell duggade tätt med nya direktiv och restriktioner att rätta sig efter. Region efter region skärpte råden och förbund efter förbund stängde ner sina serier. Och i dagsläget är hela innebandy Sverige i lockdown bortsett från SSL Dam, SSL Herr och Allsv. Herr som fortsatt spelar. Förbunden tillsammans med övre instanser rekommenderar att föreningarna inte tränar med undantag för spelarna födda 2005 och yngre. Något som fått mig att reagera. Hur fan tänkte man där?

I en tid där man nu stängt ner träning och tävlingsverksamhet för spelare födda 2004 och äldre så skapar de problem. Det skapar en osäkerhet och det skapar inre stress och inget som gynnar ungdomarna. Vi lever i en tid där psykisk ohälsa ökar bland unga, där stillasittandet är en problematik, där mobbning och utanförskap är en stor del av livet på sociala medier. Behovet av socialt umgänge har begränsats. Vi lever i ett samhälle där våld i hemmet finns, där avundsjukan och dåligt självförtroende aldrig tar en paus. Och framförallt lever dessa ungdomar i ett skede i livet där de handlar om att fortsätta spela eller sluta och där tyvärr allt för många väljer de sistnämnda. De talar statistiken för och vi alla vet om den problematik som finns med att alldeles för stor grupp väljer att sluta.

Den här krönikan riktar främst fokus mot åldern 15-18 år. En av dem målgrupper som i dagsläget inte får träna eller tävla. Den målgrupp som fått en begränsning i sitt idrottande och som fått ett helt nytt hinder att tackla. Nu ska jobbet göras av individen själv, egen träning har fått en helt ny betydelse. Kraven har ökat på individerna att nu utan draghjälp dra lasset själv. Med de ökar trycket, förväntningar och prestationsförmågan. En balansgång som kan vara oerhört svår att bemästra. Begränsningarna har orsakat en problematik där de likväl kan knäcka spelare som att föda framgång på sikt. För den gruppen som är målmedvetna, målinriktade och med en tydlig plan och satsar mot SSL, landslag mm kan de nog tackla denna pandemi ganska enkelt. Men för den större gruppen som kanske inte riktigt innehar den egna motivation och drivkraften kan de skapa en stor dos problem.

Det kan vara svårt att få träningen gjord, det kan vara svårt att få ihop alla timmar man normalt får lite ”gratis” när de är gemensamma träningar med laget. Det här med att ge 100% varje träning, varje löpmeter blir allt krångligare och dessa 70-80% löpningar blir allt för många hemma i spåret. Det är lättare att välja att trycka en Cola och 4 rostmackor med Nutella än att ta den där löprundan i ett nollgradigt lätt duggande snöfall med lite blåst. Det sociala umgänget ska inte glömmas bort. För en del kan träningen med laget vara dagens höjdpunkt. Där du får chansen att samlas, träffa kompisarna och umgås som annars kanske inte många spelare gör. Utanförskapet är stort idag och där man lätt kan bli bortglömd när nu alla sitter hemma. Träningarna och aktiviteterna med laget kanske är det enda man gör. All övrig tid spenderar man hemma i soffan med FIFA och O´boy glaset och med pluggandet på distans. Man kanske inte har någon stor umgängeskrets utanför innebandyn och blir därmed allt mer och mer begränsad i sitt sociala liv. Där avundsjukan och självförtroendet sätts på sin prägel, när skuldkänslorna ökar när man ser lagkompisarna på sociala medier träna flitigt och själv hoppade man över de där träningspasset man skulle gjort. Där jämförelserna mellan varandra får en stor inverkan. ”Hur mycket har du tränat den här veckan” blir en viktig fråga. Pressen ökar från tränarna att göra jobbet själv och vikten av att tänka på ”laget före jaget” har fått en så mycket större mening än förut. Att dra sitt strå till stacken behöver inte alltid vara så lätt som det vill låta.

Att begränsa möjligheten att träna för de äldre ungdomarna är inget lyckat drag. Risken att vi tappar spelare inom denna målgrupp ökar och risken är stor att tankarna flyger iväg i andra tankebanor och att de hamnar fel. Den naturliga pushningen och peppandet från coacherna uteblir och har man inte stödet fullt ut hemifrån kan de vara svårt. Det i sin tur kanske leder till att man inte gör sin träning och när väl vi återuppstartar säsongen igen kanske man tappat på sin fysiska nivå och därmed får ägna allt mer tid på bänken. Vi är flockdjur, vi vill leva i flock och det är så mycket enklare att göra jobbet tillsammans än själv. Självdisciplinen är så mycket svårare att sätta in i vardagen än att säga.

Jag förstår faktiskt inte varför man gjort dessa begränsningar. När man inte har tagit beslutet att stänga grundskolorna eller gymnasierna (beslutet togs väldigt sent att stänga gymnasieskolorna, långt efter att man hade stängt för träning och matchspel) utan låter ungdomarna fortsätta träffas där, låter NIU inriktningarna fortsätta sin verksamhet kan jag inte förstå logiken att inte låta ungdomarna få träna med sitt lag. Det kan ju omöjligt vara farligare att ha en träning ihop med sitt lag än på NIU? Det kan ju omöjligt vara farligare att ha en träning än en engelska lektion i ett trångt klassrum?

Så förbunden och ni på de höga stolarna, gör om gör rätt och låt våra ungdomar få fortsätta träna. För hälsans skull, för välmåendets skull och för att minska risken att tappa allt fler inom sporten.

Nu hoppas vi att de nya allmänna råden som skall gälla från måndag 14/12 inkluderar innebandyn och gör att vi får igång plastskaftsliret igen på alla fronter 🙂

– Daniel, IBSthlm

En kommentar på “Krönika: ”Låt ungdomarna fortsätta träna”

Add yours

  1. Bra skrivet, tyvärr kommer det ej att hända, möjligen att utomhusträning kan dra igång…och efter det kan ju alla iofs träffas i köpcentrumet och ha taktikgenomgång på ett café!
    Skevt sa Bill, javisst sa Bull…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: