Krönika: Juniorallsvenskan Dam- Höja åldern eller inte? Del 1 av 2

Tävlingskongressen 2020 blev uppdelad och andra halvan kommer genomföras under våren 2021. I den kongressen har Upplands innebandyförbund och även Värmlands innebandyförbund, lagt en varsin motion med syfte att få till en förändring för damjuniorer där åldersgränsen höjs till 18 år.

Det var vid säsongen 2015–2016 som Juniorallsvenskan för damjuniorer skapades, åldersgränsen sattes till 17-år med motiveringen att det fanns för få juniorer i åldern 18 år som spelade Innebandy, där de som spelade mestadels höll till i SSL eller division 1 som då var nutidens Allsvenska. Att spela i SSL eller Allsvenskan är tidskrävande och det skulle medföra svårigheter för dessa spelare att kunna dubblera i både JAS och elitverksamheten.

När jag går igenom förbundets möteshandlingar för denna extra konferens blir det tydligt att effekten av detta beslut är att antalet licensierade damjuniorspelare har ökat markant sedan 2015/2016. Eftersom att förbundet väljer att fokusera på detta i sitt bemötande av de båda distriktsförbundens motioner, anser undertecknad att syftet med JAS för damjuniorer har varit att få flera damjuniorer att fortsätta spela. Det målet har hittills infriats utifrån diagrammet nedan.

Taget från Svenska innebandyförbundets möteshandlingar för extra TK 2021

Det är nästintill 23% fler 18-åriga tjejer som spelar innebandy idag jämfört med 2015/2016, det innebär att det borde finnas ett underlag för att höja åldern?

Förbundet lanserade för många år sedan (känns som en evighet snart) SIU-modellen, så många som möjligt så länge som möjligt, en modell som fortsätter att utvecklas. Jag gillar SIU-modellen och är stolt över att Innebandyn har denna starka utvecklingsmodell att vila mot, vi har gåt i front och fått många andra sporter att efterlikna oss. Vid flertalet utbildningar och diskussioner med andra ledare, tränare och representanter från olika förbund, talas det ofta om spelare som lyfts upp för fort. Det talas om att många unga spelare inte är redo för de mentala och spelmässiga utmaningar som tillkommer med, som i detta fall, seniorspel. Spelare som är framträdande i sitt juniorlag ska nu hantera att vara längst ner i hierarkin och att de inte kan agera på samma sätt, junior-och seniorinnebandy är två helt olika världar.

Tittar vi på tjejsidan finns det flera aspekter att ta i beaktning. Idag flyttas många damjuniorer som är klara med JAS upp i seniorlagen permanent redan när de är 17/18 år. I Stockholm har vi precis som för herrjuniorerna, ”vanliga” distriktsförbundsserier för juniorerna för spelare födda upp till 2001. Det är i sig en bra möjlighet att får fortsätta spela juniorinnebandy, men om du pratar med flera spelare och ledare finns det en majoritet av dessa som anser att det bara är JAS som gäller. Det innebär allt som oftast att spelarna som spelar JAS även fokuserar på seniorspel, vilket medför att de ” vanliga” serierna inte blir lika attraktiva. I andra delar av landet finns det knappt distriktsförbundsserier för damjuniorer, utan allt fokus läggs på JAS.

Vad vill jag då belysa med detta?

Det är två saker, dels att många spelare som flyttas upp för tidigt i seniorlagen och tilldelas roller de inte klarar av, det är inte redo för att träna för att tävla som det är på svartnivå eller guldnivå och de krav det medför.

Att JAS har den digniteten den har, är i sig ett grundläggande problem, men det är där vi befinner oss och det skapar ringar på vattnet. För damjuniorernas blir det indirekt tvingande att börja ta beslut om deras framtid innan de ens har gått ut gymnasiet. Nu säger jag inte att detta är ett problem för alla och i Stockholm finns det flera alternativ för speciellt damjuniorer, men där det inte finns lika många alternativ? Ska en spelare gå miste om en hel säsong av kvalitativa matcher för att de kanske inte platsar i traktens seniorlag där det heller inte finns någon kvalitativ DJ-serie?Detta behöver inte vara ett direkt problem i nuläget, men det är ändå ett perspektiv som inte ska förbises i diskussionen.

Ett annat frågetecken är termen ”Så många som möjligt så länge som möjligt”. Det skulle vara intressant att se hur många damjuniorer som slutar i 18-års ålder, hur många som byter klubb när de är 18-år för att säsongen därefter sluta på Innebandy? Om din nuvarande förening inte kan ge dig en plats i seniorlaget efter JAS verkar det finnas ett normaliserat beteende i att söka ny klubb istället för att kämpa både hos damjuniorer och herrjuniorer. Gällande damjuniorer har jag fått känslan att lagtillhörighet och vänskap är starka skäl till att både stanna i ett lag men även söka sig till en annan förening. När spelaren ifråga har sökt sig till en ny förening, för att hennes förra inte kan erbjuda spel på en önskad kvalitativ nivå, hur många väljer då att sluta om det inte artar sig väl?

Sammantaget

För att ta oss tillbaka till gymnasiet. Dessa 17-18 åringar befinner sig i en tuff skolperiod, framförallt mentalt, många har säkert någon form av NIU eller LIU de lägger tid på. Innebandyn ger dem trygghet under en tuff och intensiv period, att då börjar fundera på sin framtid även i klubblaget för att du inte får spela JAS, leder det till att spelare slutar?Jag menar inte på att dessa fall är en överhängande majoritet, men jag tycker det saknas inslag av ”människan” i debatten för damernas JAS.

De spelarna som kommit längst i sin utveckling får oftast speltid i sina seniorlag, men jag vill förtydliga att flertalet av aspekterna ovan rör de spelarna som inte har kommit lika långt i sin utveckling. I detta fall bredden.

Värmlands IBF skriver följande i sin motion:

” Juniorallsvenskan för damjuniorer har under dessa sex säsonger bidragit till att fler spelare fortsätter att spela innebandy längre upp i åldrarna. Värmlands IBF är övertygande om att en höjning av åldern till 18 år kommer att bidra till att fler fortsätter spela längre, då många motiveras att ha möjlighet att spela i Juniorallsvenskan”

Jag delar uppfattningen som Värmland har och att det kommer hjälpa fler lag att behålla bredden.

Undersökning på sociala medier

Jag gjorde en undersökning bland våra följare på sociala medier kring detta och fick följande svar:

79% röstade JA för att höja ålder på damjuniorerna, 21% nej.

Några av kommentarerna:

”Det skulle hålla kvar fler tjejer i innebandyn, minska seniorspelarna”

-Ger bättre förbereda seniorspelare, minskar onödiga övergångar för att tidigt nå ett elitlag”

-”Det ska vara samma förutsättningar för både killar och tjejer”

-” För att få tjejerna att idrotta längre. Jas Dam borde vara 20 år. Allt för att hålla igång tjejerna längre”

-”I Stockholm är Distriktsserierna DJ19/HJ19, varför inte samma på JAS?”

-” Alla tjejer är inte tillräckligt bra för seniornivå, men för JAS, så de får ingen speltidà slutar.”

Det höjs även röster för att inte ändra:

-”Bör ligga kvar. Bättre att ha fler nivåer än att alla unga talanger kan spela överallt samtidigt”

-” Fysiska skillnaderna är större mellan herr och HJ än dam och DJ”

-” Sänkas, om man är yngre än 17/18, tjej som kille ska man ha en chans till spel i bättre lag. Chans till bättre lag och spela i bättre lag = större och bättre chans till framgång”

Imorgon kommer del 2, då tolkar jag förbundets förslag till beslut och fortsätter problematisera detta.

Vad tycker du?

//Henrik-InnebandySTHLM

En reaktion till “Krönika: Juniorallsvenskan Dam- Höja åldern eller inte? Del 1 av 2

Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: