JAS DAM- Höj åldern eller inte? Del 2- Vad säger förbundet?

Då har vi kommit till del 2 av denna krönika om damjuniorernas ålder i Juniorallsvenskan. Nu avhandlas Svenska Innebandyförbundets förbundsstyrelse svar och förslag till beslut som går att hitta här .

Har ni inte läst del 1 eller missat den, hittar ni den här .

Förbundets förslag till beslut

Vad är då förbundsstyrelsens förslag till beslut på denna motion?

” Förbundsstyrelsen föreslår att Tävlingskongressen beslutar att motionen avslås.” Ingen överraskning kring det förslaget till beslut, men på vilka grunder? Delvis hänvisar de till utveckling av licensierade spelare på killsidan enligt följande:

” Motsvarande utveckling på herrjunior- /pojksidan är en minskning med 328 spelare. Detta gör att andelen licensierade damjunior/flickspelare i detta åldersintervall uppgår till nästan 36 % (2014/15: 31 %”

Förbundet tillägger även följande till att det inte finns skäl för förändring:

” – nuvarande modell på damjunior-/flicksidan bidrar till en tillväxt av antalet spelare (vilket motsvarande på herrjunior-/pojksidan inte gör),”

Min första fundering blir, är det rimligt att göra en jämförelse med killarna i detta fall? Det finns ett väsentligt större antal spelare på killsidan jämfört med tjejsidan, vilket innebär att andelen spelare som slutar är större. Vidare presenteras även denna tabell:

I de siffror förbundet har presenterat var det en minskning med 300 spelare, från 2143 licensierade 17 åringar (Säsongen 2018/19) till 1843 spelare (säsongen 2019/20), en minskning med 14%. Motsvarande på tjejsidan tappade 190 spelare, från 1199 till 1009, en minskning med 15,85%.

Förbundet tittar på utveckling från säsongen 2014/2015 till säsongen 2019/2020, där damjuniorerna har ökat och herrjuniorerna minskat. Jag hade gärna sett ett utlåtande i motionssvaret kring att det är procentuellt fler damjuniorer som slutar mellan 17 år till 18 år än killar, jag kan anse att det är kärnan i detta.

Jag kan uppleva att förbundet återigen glömmer de mänskliga aspekterna i denna jämförelse. Damjuniorer och herrjuniorer tänker oftast olika och prioriterar inte alltid på samma sätt. Om jag tillåter mig att sia tror jag fler killar slutar på grund av bristande intresse och att andra faktorer drar. Å andra sidan för tjejer tror jag det är mer sportsliga orsaker som leder till att de slutar. En studie eller redogörelse kring detta hade varit intressant.

Damjuniorer och elitnivå

Den andra orsaken är att det fortfarande är en stor andel yngre spelare i Allsvenskan, att en elitsatsning och samtidigt spela JAS inte riktigt går ihop.

I grunden är det inte en felaktig tanke heller, de spelare som är längst fram kommer lyftas tidigt och vi har sett exempel när de bästa spelarna tvingas prioritera bort JAS för seniorspel (Filip Eriksson i Sirius, Maja Viström i IKSU för att nämna två).

Men på samma sätt går det att peka på motsatsen, att flera yngre spelare spelar på elitnivå för att de indirekt blir uppflyttade dit när den enda chansen till kvalitativ DJspel försvinner så pass tidigt.

En annan faktor som, med all säkerhet, påverkar är antalet lag som idag finns på ”elitnivå” på damsidan. Damerna har fyra stycke allsvenska-serier, herrarna två, det är klart att damlagen då fyller på med flera spelare på elitnivån. I och med att antalet licensierade damspelare är mindre än herrspelarna leder det till att damallsvenskaspelare oftast behöver komma underifrån.

Ta Stockholm som exempel, i nuvarande allsvenskan östra finns följande lag:

Hammarby

Åkersberga

Tyresö

Älvsjö

Bele Barkarby

Huddinge

I Uppsala som är en timme bort:

Storvreta

Alunda

Sirius

Och från Södertälje:

Telge

I allsvenska södra finns tex 4 göteborgsklubbar plus Warberg:

IBK Göteborg

Pixbo

Warberg ( ändå hyfsat nära)

Lindome

Lindås.

Detta om något bidrar till att flera unga spelare behövs, det är fler damlag på elitnivå än herrarna men avsevärt mer licensierade spelare på herrsidan än damsidan. Vart finns logiken?

Att vila ett beslut mot detta argument är inte hållbart innan motsatsen har bevisats. Ett argument är säkerligen att klubbar satsar mer på herrinnebandyn, att det finns mer pengar där, men det är då jag önskar se att förbundet vågar satsa än mer på tjejer och damer.

Efterföljande kommentar på denna punkt är ” andelen spelare i åldern 16-18 år som spelar på seniornivå i förbundsserierna är fortsatt alltför hög, dvs. behovet av att bredda basen av spelare ytterligare kvarstår.”

Klart basen ska breddas, men det görs inte genom att låta ålders nivå vara kvar, det görs genom att minska antalet lag i allsvenskan, höja junioråldern för JAS och tillgodose att damjuniorer får rätt utvecklingsmöjligheter utifrån sina förutsättningar, inte utifrån herrjuniorernas förutsättningar.

Förbundet lutar sig även mot att breddning av damjuniorinnebandyn behöver ske långsiktigt, men nu när det finns en bas, är det inte då dags för att våga testa en ny väg? Jag tycker fokuset i beslutet återigen läggs på de som har kommit längst och inte på de som inte riktigt är redo för elitspel.

Innebandyn är en ledstjärna i sättet att jämställda daminnebandy och herrinnebandy, här finns en stor potential att visa det återigen. Ge damjuniorer förutsättningarna som herrjuniorerna har.

Vad tycker du?

//Henrik – InnebandySTHLM

Här hittar ni del 1 igen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: