Henriks årskrönika 2020

Vilket år 2020 blev, både i positiv bemärkelse och lite mer negativ bemärkelse.

För mig personligen började 2020 på bästa sätt med att bringa hem Stockholms fjärde rakas SM guld i distriktslags SM för F16. En obeskrivlig upplevelse där speciellt semifinalen mot Uppland, där Alicia Berggren avgör med 2 sekunder kvar av matchen, kommer vara ett minne väl värt. Jag kommer ihåg att Alicia frågade vad vi skulle göra med 10 sec kvar, jag sa gå in och skjut. Vlket hon gjorde efter att en Upplandsforward tog ett byte med 5 sec kvar och gav Alicia den ytan hon behövdes. Finalen mot Skåne var aldrig något snack även om den också blev tajt.

Därefter fortlöpt väl egentligen säsongen när jag basade över Vendelsös P04 och fick lära upp tre yngre ledarförmågor samt testa på och utveckla ett nytt spelsätt och det var lite uppfriskande att coacha på mörkrödnivå och ha ett tydligt fokus på långsiktig utveckling.

Tyvärr fick säsongen ett abrupt slut när Covid-19 grep tag om idrottsvärlden och säsongens slut var ett faktum. Kort efter att säsongen avslutades valde jag en ny väg som ledare och skrev kontrakt med Tullinges damlag. Det innebar att lämna pojklags- och herrjuniorsidan för att istället gå över till damjuniorer/damer. Ett ganska enkelt beslut egentligen, jag ville ha en ny erfarenhet och de flesta vet att det är skillnaden på damer/herrar, damjuniorer/herrjuniorer.

Vi tränade på ett bra tag men sedan började jag känna att innebandyn försvann mer från min vardag än jag var tillfreds med. Jag plockade då upp luren och ringde Fredrik Antonsson. Vi har flera gånger tidigare pratat om att starta en blogg eller tidning för att fokusera på lite kvalitativ journalistik kring Innebandyn, något som många upplever att Innebandymagazinet haft. Magget har sina brister men har ändå vissa bra artiklar, men fokuset på Stockholm har tyvärr varit bristfälligt, vilket i sig inte är så konstigt med tanke på att Maggets skribenters geografiska hemvist.  

Med det sagt skapade då InnebandySTHLM och vilken resa det har varit. Vi startade upp med de första artiklarna den 6:e juni 2020 och har idag släppt nära 220 artiklar där vi har gjort alla möjliga nedslag i olika serier, men med huvudsak på serierna under ”Elit”. Det genomslag vi har haft och fått har varit helt fantastiskt och varken jag och Fredrik trodde att det skulle gå så bra om det gjorde.

Vi släppte nästan en artikel per dag under sommaren, men när säsongen startade drogs vår aktivet ner ganska markant då vi skribenter gör detta ideellt och även har våra egna lag, men vi lyckades ändå ha en bra aktivitet.

Sen kom Covid igen och förstörde.

Vi har haft ett tydligt fokus på serierna under allsvenskorna och JAS, men när allt ställdes in lämnades vi med ett tomrum om vad vi ska skriva om. Då kom vår skribent Christoffer Fagerberg som en skänk från ovan och ville börja skriva om Allsvenskan, vilket direkt fick igång vår aktivitet igen.

Jag har i första hand velat fokusera på de bra sakerna under 2020 men jag måste ändå nämna några saker som likväl har gjort mig frustrerade.

Innebandy stängs ner för alla och ingen träning får ens bedrivas under ordnade former. Ett beslut jag kan respektera men jag kan inte låta bli att känna frustration över att idrotten målas upp som den stora boven i Covid. All idrott igenbommad utom Elit, samtidigt ser vi fulla varuhus under Black Friday, jag ser stora grupper av ungdomar som hänger med varandra både ute och på sociala medier, människor som inte respekterar avstånden, bilder från tågtrafiken inne i Stockholms central där det är packat med folk. Men nej det är idrotten som är boven för att vi tränar inomhus.

Sen gick Fredrik bort i oktober. Att förlora en sådan nära vän är något av det värsta jag har varit med om. Jag har haft turen att ha många av mina närstående vid liv fortfarande och att förlora något är inget vanligt för mig. Du var /är fortfarande en fantastisk människa Fredrik, må du vila i frid.

Jag har även sett en situation där en förening går ut och aktivt tillrättavisar vad människor gör privat gällande träning och socialisering, där ordföranden i föreningen själv sedan är iväg och genomför inomhusträning. Inte för att jag har något emot att denne tränar, det är hens val. Men det om något säger lite om vilken märklig tid vi lever i. Någonstans har alla ett val.

Med det sagt vill jag avsluta med att säga vad Covid givit mig.

Det bästa 2020 har ändå varit min föräldraledighet med min son, att få spendera så mycket tid med honom var magiskt.

Men Covid har gett mig stora möjligheter att vara nära min familj, att lägga tid på dem. Jag har flera gånger tyvärr prioriterat felaktigt och lämnat för mycket ansvar på min sambos axlar och det funkar inte så, man är två föräldrar. Nu har jag haft mycket tid hemma och kunna varit avsevärt mer närvarande, och det har gjort att jag mår så mycket bättre. Det har påverkat mitt skrivande, men familjen måste alltid komma i första hand.

Jag har dock en väldigt förstående sambo och utan henne hade denna blogg aldrig varit möjlig.

Nu hoppas vi på ett bättre 2021 och att säsongen får komma igång igen 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: