Daniels Årskrönika 2020

Tänk vilket år vi fick. Ett speciellt år på så många olika sätt och man har helt fått lära sig att ställa in, ställa om och tänka om. Likväl som de varit en lång resa med många tuffa hinder och motgångar så har de ändå fört med sig väldigt många lärorika delar som jag tror jag och många andra kommer ha nytta utav framöver. Mitt år 2020 skulle inte bli allt så turbulent som de sedan blev.

2020 började iaf att hela 5st av ”mina” Täby FC tjejer var med Stockholm och vann guldet i SDF-SM. Så stolt och glad över dessa brudar och att ”vi” representerade 25% av laget med våra spelare. För att bara dagar senare göra en supermatch mot Huddinge IBS i JAS där vi hämtade upp ett 0-3 underläge och 2-4 underläge till 4-4 och tog en så avgörande poäng i jakten på de två playoff-platserna vi trodde vi då skulle ha glädje utav senare. Vi gjorde en urstark vårsäsong då vi vann 16 av de 19 avslutande matcherna i våra serier och i Damjunior Div.1 avslutade vi med 9 raka vinster vilket tog oss till serievinst. Tillsammans med mina duktiga kollegor och spelare så hade vi gjort allt rätt och vi började allt mer och mer hitta slutspelsformen inför såväl slutspelet i Stockholmsserien och JAS Playoff då vi skulle gå upp mot Västerås IBS.

Sen kom den där j**la …. aa jag tänker inte ens nämna det för nu är jag så förbannat trött på det och alla vet ju vad…

Så vad gjorde jag istället? Jo det blev så att jag efter 15 år i min moderklubb Täby FC slog ner bomben att jag skulle lämna. Det skulle bli ett nytt kapitel och ett nytt äventyr för mig. Jag har alltid varit tydlig med mig själv och andra att något alternativ till att coacha lag runt omkring Täby var uteslutet – Där är mitt Täbyhjärta för stort. Utan det var när chansen att kliva in i världens bästa förening på herrsidan Storvreta IBK som det var för svårt att tacka nej till. En oerhört stor och ny utmaning. Att lämna mitt trygga Täby, min ytterstol på hemmabänken, mitt andra hem K-Rauta Arena som folk brukar säga för något helt nytt. Det blev Uppsala, nytt lag, nya färger men en fruktansvärd spännande och rolig utmaning. Jag klev in på tåget när föregående säsong hade smällt igen. Mitt in i försäsongen för 20/21. Tillsammans med övriga staben så tränade vi på i ett galet tempo under våren och sommaren och var i ruskigt bra form inför säsongsstart. Vi hann komma igång och vi hann vara tillsammans i några månader innan nästa käftsmäll kom. Barn- och Ungdoms lockdown och nu var vi tillbaka hemma igen utan plastskaften och plastkulorna. Tråkigt värre. Vi hann med ett gäng träningar och tror de hann bli 14 matcher under min första tid här i Storvreta. Snart har de gått ett år och jag har coachat 14 matcher (!) jag brukar ligga nånstans runt 150 per år. Så ja ni förstår den enorma klyftan i detta… Vi hann dock med ett magiskt ögonblick under 2020 med nya laget. Kvalet i P16-SM. Vilken dag och vilken utgång. Vi gick in som favoriter, vi levererade tre av tre vinster och vi säkrade vidare spel i SM. Underbar dag som jag fick tillbringa i gamla hemmaborgen. Så himla tråkigt att de fick va utan publik så jag inte kunde bjuda in hela Täby familjen till denna dag. Nu längtar jag tillbaka till mina grabbar och tugget i hallen och den som väntar på något gott… 🙂

På den riktiga ”hemmaplanen” har man ju utforskat varenda liten kvadratmeter man har i hemmet. Man har klättrat på väggarna och hängt i trappräcket i brist på annat. De sedvanliga gamla klyschorna ”man har haft mer tid till familjen och att umgås” är inget jag valde eller hade valt. Alla som känner mig vet att jag har innebandyn som nr1 alla dagar i veckan och har också det stödet från familjen. Så visst de har säkert varit mer glada än jag över det här…

Också dök ju det här upp helt plötsligt. Skribent på Stockholms bästa IB-blogg. Och hur kom det sig då.. Jo, jag blev faktiskt övertalad av en god vän som tjata o tjata att jag borde skriva en blogg, starta en blogg eller höra av mig till Henrik. Så jag gjorde väl det då för att få tyst på tjatet 😉 och hade inte alls förväntat mig svaret jag fick… ”Jodå, jag har koll på dig och har haft dig i åtanke”. Ahopp, då var det kört ja.. Jag som inte är den bästa i alla lägen att säga nej tackade ja och här sitter jag nu. Jag ångrar det dock inte alls. Jag älskar innebandy, jag gillar att skriva och gillar att tugga ib så alla komponenter gör att de blir förbaskat kul och det är det.

Det jag mest önskar utav 2021 är att vi får pilgrimsvandra tillbaka till hallen. Att träffa folk igen, att tugga plast och käka knopp och bara må bra. Att kriga och fajtas på plan och att skapa förutsättningar för framtidens stjärnor.

Som en gammal kollega till mig sa ”tänk alltid på att framrutan är större än backspegeln” och det stämmer ju väldigt bra. Vi kam visst titta tillbaka på det som varit men vi alla vet att det som ligger framför oss är så mycket större.

Må gott alla innebandyvänner

/ Daniel Skantze på InnebandySTHLM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: