Eriks årskrönika 2020

Hur beskriver man ett år som har varit så konstigt på alla sätt och vis? Nåväl, låt oss försöka gå igenom mitt 2020 åtminstone, där det finns både fantastiskt höga toppar och djupa dalar.

Som de flesta kanske har koll på så är jag tränare i Farsta IBK HJ, och var det även likaså föregående säsong. Innebandymässigt för våran del hamnade vi i en tuff grupp i JAS där några lag från Östergötland fanns med. Det var otroligt lärorikt med bortamatcher mot t.ex. lag som Ledberg och Linköping.
I HJ-serierna trummade vi på bra tycker jag och gjorde många bra insatser och några mindre bra.

Jag fick även den stora äran att få vara med och representera och börja arbeta med Balrog/Botkyrka i herrar division 1 som fysansvarig. Otroligt lärorikt och kul att få vara med högre upp i seriesystemet och försöka göra skillnad. Där vi hade någorlunda tuff start men knep en seger mot Järfälla på övertid t.ex.
Vi behöver göra mer mål för att vinna matcher helt klart har vi konstaterat.

Sedan kom det mörker som vi alla känner till vid detta läget…Covid-19, som medförde att serierna stängdes ned. För många lag blev det självklart tråkigt där många hade sett fram mot exempelvis slutspel.
Det blev en lång försäsong som började för oss och säkerligen för resterande lag där man bara ville sätta igång med säsong 20/21, men med ovissheten och Covid-19 som hela tiden ekade i tankarna.
Vi i laget kändes fullt redo för den nya härliga säsongen då jag hade axlat den nya rollen som fysansvarig och Maximilian Hermundstad hade fått tagit över rodret vid huvudtränarposten. Med resten av staben hade vi planerat säsongen bra och hoppades på att vi skulle kunna ta den med storm, och vi startade ändå rätt så bra där vi kände att vi hade goda möjligheter för säsongens olika serier.
Att vi var bättre tränade än föregående säsong märktes tydligt ändå någonstans i mina ögon, men där det innebandymässiga behövde slipas på i vissa lägen i vissa matcher blev även det tydligt.

I slutet av oktober om jag minns rätt så försvann en del av det roliga vi håller på med, inga mer matcher.
Träningarna försvann även de tillslut och allt blev otroligt grått och tråkigt.
De som jobbar och arbetar med innebandyn i alla olika klubbar runtom i Sverige har oftast gjort det länge och haft det som sin vardag, likaså även jag.
Att ha en tillhörighet någonstans är för många extremt viktigt, bara just det – är för många den stora anledningen till att man sysslar med lagidrott. Någon kanske har haft en värdelös dag på annat håll under dagen, arbete, skola eller något helt annorlunda, känslan av att då överösas med skratt, fokus, svett, taktikgenomgångar, applicera övningar, prata om kommande matcher, allt som träningar innebär kan vara guldvärt och att bara kunna släppa omvärlden för ett tag och fokusera på sitt.

Jag har en otrolig respekt för detta virus, då jag förlorade min farfar i den, har sett min egen far ligga på sjukhus utan att veta om han kommer komma hem eller ej, som tur är fick han komma hem tillslut.
För andra har det inte varit så och även för vissa av mina kompisar som förlorat närstående, människor även jag höll nära.
Sveriges strategi från början är väl inget som direkt imponerar på mig som vanlig människa i en stor värld där många tycker och tänker olika. Det finns såklart många olika ögon att se det genom, men att nu sitta här den 20/1-2021 och veta att breddidrotten och småföretagandet fått ta den stora smällen är förjäkligt, där man kan stänga ner vissa saker men andra hålla öppet, vissa nödvändiga såklart och andra inte.

Oktober skulle visa sig vara en ännu hemskare månad på fler sätt…vår käre kollega och vän Fredrik lämnade oss alltför tidigt. Saknaden är enorm och jag uppskattar allt du stöttat mig med och tackar ödmjukast för att i början på året bli inbjuden till att kunna få vara med och skriva här tillsammans med dig och Henrik, nu dock utan dig och med även Daniel och Christoffer med på tåget.
Jag har haft svårt att hitta ork och lust att skriva sedan du lämnade oss, så detta blir det första ordentliga jag skriver efter din bortgång och hoppas att jag kan fortsätta leverera under 2021.

Covid-19 har ändå gett mig möjligheten precis som för Henrik t.ex. så har jag haft tid att umgås med min sambo som man ibland lite för ofta är borta ifrån då innebandyn kallar! Vi hade åtminstone god tid att förbereda oss för en stabil graviditet och födsel av vårat barn, så självklart har det även funnits ljusa stunder som suddar ut mycket av det mörka ibland kring oss, jag fick äran att bli farbror den 25/12-2020 och senare även pappa till min lilla son Loke som kom till världen den 2/1-2021. Så…ja, jag kommer att ha en del att stå i men ska försöka att skriva ordentliga artiklar, intervjuer, genomgångar så fort jag får chansen! Håll till godo.

Förövrigt önskar jag alla ett stort lycka till vad som än händer med serierna och hoppas att vi snart kan ses i en hall – vem njuter inte av en kaffe och lite fika och gött innebandysurr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: