Från söder till norr – Från flicklag till landslag del 1

Vi har tidigare gjort stora spelarreportage på Storvrets Liam Åström och Nacka Wallenstams Vilde Rundfloen, denna gång har vi den stora äran att presentera Täby FCs lagkapten Lisa Carlsson.

Lisa började sin innebandy resa vid 9 års åldern i Tyresö-Trollbäcken, en av två klubbar hon har kommit att representera i sin korta karriär. Som många andra elitspelare blev hon indragen i sporten av vänner i ung ålder vilket vi tackar för idag. Undertecknad fick en pratstund med Carlsson om hennes korta men framgångsrika karriär eller vad sägs om VM-guld, U19 VM-guld, SM-guld, Champions cup guld, lagkapten som 17-åring i SSL för Tyresö och nu även för Täbys damlag.

Flicklagsåren

Hur kom du först i kontakt med innebandyn?

-Innebandyn kom jag i kontakt med när jag var i 9–10 års åldern då min bästa vän spelade och ville att jag skulle testa på. I samband med och innan detta så höll jag på med fotboll, basket och ridning men tänkte att innebandy skulle nog vara kul. Både mamma och pappa har själva idrottat där pappa också har spelat innebandy, så det föll sig ganska naturligt att börja spela. Min första träning gjorde jag i en liten hall ute i Trollbäcken (Tyresö) där Tyresö/Trollbäcken var föreningen jag började spela i.

Hade du på förhand någon favoritposition, att här ska jag spela?

-Jag har inget minne av att jag hade någon favoritposition utan jag spelade både forward, center och back och tyckte väl egentligen att det var lika roligt att spela oavsett position. Att vara målvakt har jag däremot aldrig varit intresserad av att vara…haha

Vilka färdigheter utvecklade du först?

-Jag tror att jag ganska snabbt märkte att jag hade en bra blick för spelet och en hyfsad teknik. Jag minns att jag redan i tidig ålder gillade att stå och trixa i väntan på min tur under en övning vilket gjorde att jag utvecklade min teknik ganska snabbt. Jag vill också minnas att jag alltid har jobbat hårt vilket är en styrka jag fortfarande har idag. Jag har alltid kämpat och slitigt framåt och bakåt i banan oavsett resultat och motstånd. Även om jag haft sämre dagar så har jag alltid haft inställning att jobba hårt och ge mitt 100% för dagen.

Utövade du någon annan sport parallellt med innebandyn?

-Jag har ridit och haft egna hästar tillsammans med min familj sen jag var liten. Jag tävlade i hästhoppning pararellt med innebandy fram tills jag var 16 år. Då valde jag att lägga all min energi på innebandyn och sluta med hästarna då dem kräver otroligt mycket tid, en tid som jag tillslut inte hade.

Hur kommer det sig att valet tillslut föll på Innebandyn?

-Valet föll på innebandy då det var och fortfarande är det roligaste jag vet. Jag har däremot uppskattat och haft roligt inom alla idrotter jag sysslat med. Tillslut krävde innebandyn så pass mycket tid från mig att jag inte hann med att syssla med en sport som ridning pararellt. Jag stressade fram och tillbaka mellan hästarna och innebandyträningar med både damlaget och juniorlaget samtidigt som jag ville prestera i skolan. Därför tog jag beslutet att ge allt för innebandyn.’

Lisa i Tyresös kvalmatch mot Hammarby 2016 Foto: Lars Sandberg

Många av elitspelarna på damsidan har tränat med killar under deras karriär, är det något som du också gjorde och vad fick du i sådant fall ut av det?

-Jag tränade med killar under min gymnasietid på Fredrika Bremer i Haninge där jag gick deras NIU utbildning. Under den tiden lärde jag mig otroligt mycket av att spela med killar. Jag lärde mig att spela smart och snabbt men också att våga utmana min motståndare. Killarna där älskade att göra snygga dragningar och tunnla sina medspelare vilket jag också tyckte var kul. Det ofta blev hetsigt på träningarna när någon lurade upp en annan på läktaren. Jag tror dock inte att jag tänkte så mycket på att det var killar jag mötte utan jag försökte se dem som motståndare som jag skulle spela eller ta mig förbi.

Anser du att tjejer behöver träna med killar för att lättare kunna nå elitnivå?

-Har man möjlighet att träna med killar så tycker jag absolut att man borde göra det. Men det är heller ingenting jag tycker att tjejer ”måste” göra för att kunna nå elitnivå. Elitnivå når du om du har viljan att nå dit och att du förstår samt är villig att lägga ner den tid och träning som krävs. Det finns många som har talang men om du inte har viljan så tror jag att det blir svårt att nå den högsta nivån.

Lisa i en damlagsmatch mot Västerås 2014 Foto: Lars Sandberg

Juniortiden

När blev du först uppflyttad att få spela med damjuniorerna och vilken skillnad upplevde du då som störtas jämfört med åren i flicklaget?

-Jag fick i väldigt tidig ålder vara med och träna och spela matcher med damjuniorlaget, jag tror jag gjorde min första match vid ca 12-13 års ålder. Det som skiljdes åt var framförallt tempot, tyngden och åldern. Spelarna som var runt 17-19 år var lite snabbare och starkare än vad jag var.

Du spelade hela din juniorkarriär i Tyresö Trollbäcken, varför vart det Tyresö?

-Det blev Tyresö för att jag bodde/bor där. Tyresö var också en förening som jag trivdes oerhört bra i och som jag har hela min utveckling från att jag var liten till att ha blivit den jag är idag som både spelare och person att tacka för. Tyresö hade också på den tiden väldigt goda utvecklingsmöjligheter för mig i och med att de hade en duktig 97 kull som var majoriteten i juniorlaget, samt att de hade ett damlag med tränare som vågade satsa på de unga spelarna i klubben.

DJ match mot Tullinge

Spelade du back som ordinarie position här med?

-I juniorlaget spelade jag faktiskt center/mittfältare i den 2-2-1 uppställningen vi spelade. Under det första året med juniorerna spelade jag nog mest back men blev sedan uppflyttad som center. I damlaget var däremot back min ordinarie position.

Någon som tränat Lisa flertalet säsonger i både flicklag och juniorlaget var Fredrik Törnblom:

-”Jag tränade Lisa under antal flickår samt några juniorår. Hon var runt 12 år när vi började samträna med flickor 98, som hon tillhörde trots att hon är född 99. Jag tränade flickor 97.Efter något år tog flickor 97 över helt och hållet då flickor 98 löstes upp. Hon blev redan tidigt en ledande spelare i flickor 97. Hon var då en spelare som jag kunde använda på alla platser och roller, en stor allmänkunskap.”

När Fredrik får presentera Lisas egenskaper närmre så är det framförallt hennes ”skalle” och ledarskap han lyfter fram:

-”Lisa har flera goda kunskaper och egenskaper som innebandyspelare men jag vill ändå påstå att hennes ”skalle” är hennes största egenskap. En skalle som hatar att förlora och en skalle som hela tiden vill bli bättre.
Jag tror det är enormt viktigt att ha den där lilla tjurigheten som Lisa har för att nå dit man vill. Viljan att vinna samtliga dueller på banan.”

”En annan stor egenskap är bolltryggheten. En stor teknisk förmåga som skapar en trygghet med bollen. Det innebar att jag, som jag skrev tidigare, använde Lisa i alla typer av positioner. Så länge jag har känt Lisa har behandlingen av bollen varit helt naturligt. Kunna ha blicken på banan trots trängda lägen men ändå ha full kontroll på bollen.En annan förnäm egenskap var skottet. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet hur skottet står sig idag, men under flickår och juniorår var skottet helt överlägset.”

Säsongen 2014-2015 var en succéartad säsong för dig, Du gjorde hela 31 poäng i DJs division 1, etablerade dig som startspelare i damlaget med 19 spelade matcher och 12 poäng, Spelade SDF SM för F15 och gjorde 9 poäng på 6 matcher där ni tog silver. Vad kommer du ihåg av denna säsong och skulle du säga att det var här vi först fick stifta bekantskap med vart din karriär var påväg?

-Jag minns denna säsongen mycket väl. Jag spelade mycket matcher och fick mcyket förtroende i damlaget. Det var nog denna säsong som min utveckling började ta fart på riktigt. Höjdpunkten den säsongen var SDF-SM. Jag vet att jag tyckte det var väldigt roligt att få spela mot de bästa i min årskull. Framförallt för att se hur mycket duktiga spelare det fanns men också hur jag stod mig i jämförelse med dem. Det var väl kanske under den turneringen som lite fler ögon såg mig och förstod att jag kanske kunde bli något.

Guld i DJ16 slutspelet 2016

Säsongen därefter var inte sämre, mycket poäng i damjuniorerna, en fantastisk säsong med damlaget som slutade med Kval till SSL och uppflyttning, ett SDF SM där det gick lite sämre med uttåg mot dalarna i kvartsfinal. Lisa och tyresö nådde även regionslutspelet i DJ18SM.

Hur skulle du beskriva din upplevelse av SDF SM och vad gav den erfarenheten dig? Ni tog Silver med F15 men åkte ut redan i kvartsfinalen året efter, hur var den känslan i och med att Stockholm alltid är storfavorit och påverkade det dig?

-Min upplevelse av SDF-SM var underbart. Det var så roligt att få representera Stockholm med de bästa i min årskull från varje klubblag samt att få möta de bästa från de andra distrikten. Första året med F15 minns jag mest av med tanke på att vi tog oss till final och vann silver. Men året efter vill jag nog helst inte minnas, i alla fall inte vårt uttåg från turneringen. Moa Gustafsson avgjorde i sudden och stoppade våra gulddrömmar. Såklart var det jobbigt att som storfavoriter åka ut redan i en kvartsfinal men det är sånt som händer i idrott. Det laget som vill mest vinner, därför slog Dalarna ut oss.

SDF SM

Vad var skillnaden upplevde du mellan SDF F15 och F16? det finns en pågående debatt om att börja köra F15 och F17 igen istället för enbart F16, vad är din uppfattning? Borde det vara två eller ett SDF SM?

-Det var inte så stor skillnad mellan F15 och F16 förutom det att vi spelare hade blivit ett år äldre och lite duktigare. Jag tycker väl egentligen att man kanske borde gå tillbaka till F15 och F17 igen. Dels för att fler ska få chansen att spela SDF-SM och dels för att glappet mellan SDF-SM och U19 inte ska bli alltför stort. Jag röstar för 2 SDF-SM. 

Hade du några tuffa motgångar under din juniortid som format dig som både person och spelare? Hur hanterade du dessa i sådant fall?

-Det kanske låter konstigt men min juniortid var för det mesta bara positiv. Jag kan inte minnas att det var någonting som jag tyckte var jobbigt. Det var väl kanske under någon säsong med damlaget där jag till en början inte fick alltför mycket förtroende. Det tacklade jag genom att fråga vad jag behövde utveckla och så tränade jag på det. Jag visade varje träning att jag ville spela och det gav resultat. Jag tror att en sådan sak som att alltid ge järnet har format mig till den jag är idag. Oavsett vad jag gör i livet så vill jag alltid vara bäst, vilket också kan vara nackdel i vissa fall. Men för det mesta så är det bara positivt, det gör att jag väldigt sällan ger upp bara för att jag inte kan någonting. Jag brukar försöka tänka att ”kan hon eller han så kan jag med”.

Med Tyresö mot och i SSL

Hur var känslan när du gick upp i Tyresös damlag?

-Det var jättecoolt tyckte jag då att jag som så ung fick chansen att vara med och spela med dem rutinerade äldre tjejerna. Men jag minns också att jag var rädd för en del spelare i början, eller rädd är kanske fel ord men jag hade stor respekt. Jag och pappa hade varit och sett damlaget så många gånger och helt plötsligt skulle jag in och spela med dem som jag ”bara” fått iaktta från läktaren. Emma Husberg (gammal lagkamrat till mig) fick debutera i samma match. Vi satt i omklädningsrummet innan matchen för oss själva och kastade en boll mellan varandra när vi plötsligt råkade kasta den på en av de mest rutinerade i hela damlaget, Sofie Svensson. Hon spände ögonen i oss och vi blev så nervösa. Men det är något vi brukar skämta om idag och Sofie var/är en fantastisk person och lagkamrat.

Hur upplevde du skillnaden mot att spela i juniorserierna?

-Ju högre nivå man spelar på desto högre blir tempot och kvalitén, självklart skiljde det sig från juniorspelet. De äldre spelarna jag mötte då var mer rutinerade vad det gällde spelet med boll och fysiken. Däremot som junior gick jag in och bara körde, visade noll respekt. Ibland blev det fel men då lärde jag mig av mina misstag. Det är också ett tips jag skulle vilja skicka med yngre spelare som kommer upp i juniorlag eller damlag. Jag tycker att man ska kliva in helt orädd och göra det som man är bra på. Börjar man tveka så blir det sällan bra.

Säsongen 2015/2016 gick Tyresö uppe i damernas SSL, hur var känslan där och då?

-Sjöstadshallen var fullsatt med folk. Vi hade vunnit första matchen mot Hammarby med 2-1 på hemmaplan. Känslan innan matchen och under matchen var att vi skulle ta hem det. Jag var aldrig orolig eller nervös över att Hammarby skulle lyckas vända på steken. Hela den säsongen var magisk och jag är oerhört stolt, glad och tacksam över att jag fick vara med och spela upp min moderklubb till finrummet.

Lisa och radarpartnern Julia Croneld efter SSL kvalet mot Hammarby Foto: Lars Sandberg

Säsongen 2016/2017 debuterade du som 17 åring i damernas SSL, vad minns du av din första sässong på SSL nivå?

-Jag minns mycket från den säsongen men skulle nog vilja plocka fram det som satt sig mest hos mig.

-Premiärmatchen mot Karlstad – Vi var tippade toksist i serien och självklart tippade att förlora premiären. Det var Tyresös damlags och majoriteten av spelarnas första match någonsin i SSL. Jag var ny lagkapten inför säsongen, endast 17 år gammal. Vi vinner matchen med 5-4 om jag inte minns fel och alla är överlyckliga, vi lyckades sätta Tyresö på kartan för den stunden.

-Bruno Lundberg – Tyvärr fick jag bara ha Bruno som tränare under ett år men jäklar vad han gjorde intryck på mig. Brunos ledartyp gillar man eller så gillar man den inte, det finns inget mitt i mellan. Jag lärde mig massor det året. Bruno är väldigt duktig på att utveckla individen och få gruppen att dra åt samma håll. Vi hade inte det bästa laget men han lärde oss att spela innebandy. Jag nämnde tidigare att jag alltid kämpat hårt men Bruno fick mig ännu mer att förstå innebörden av det. Jobba hårt, vara smart och vilja vinna!

-Jag bröt foten – Jag tror det var den tredje matchen efter att serien hade vänt som jag olyckligt bröt foten mot Dalen hemma och säsongen var över. Där och då var jag helt förstörd och trodde att karriären var körd. Men jag kom tillbaka tack vare grym hjälp på vägen. Tyvärr åkte vi ur SSL samma säsong som såklart var väldigt tråkigt. Trots det tråkiga utfallet så är det en säsong som jag ändå kommer att minnas.

Lisa Carlsson, en av de yngsta lagkapterna någonsin i SSL?

En kommentar på “Från söder till norr – Från flicklag till landslag del 1

Add yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: