Från norr till söder – från flicklag till landslag del 2

I del 1 tittade vi på när Lisas karriär började och hennes tid i Tyresö. Nu har vi kommit till del 2 av hennes karriär, Täby FC och svenska landslagen.

Säsongen 2017/2018 tog du ett stort steg i din karriär och flyttade till Täby FC, den klubb du idag fortfarande representerade, hur kommer det sig att valet föll på Täby?

-Jag ville fortsätta spela på den högsta nivån och då föll valet ganska enkelt på Täby. Täby var ett etablerat lag i serien, jag gick fortfarande i gymnasiet och ville inte flytta från Stockholm. Täby hörde efter säsongen 16/17 av sig till mig och då valde jag att ta steget dit.

Hur upplevde du att spela i ett lag somTäby, som vart ett topplag mot att spela i Tyresö? Fick du ut mer av dina styrkor?

-Min första säsong i Täby var mycket upp och ner. Jag hade varit skadad sista halvan av säsongen i Tyresö och kom nu till Täby där jag skulle börja konkurrera med spelare som spelat många år i SSL. Jag kastades lite fram och tillbaka mellan en startplats som back eller center och ibland fick jag starta vid sidan av. Det var en situation jag fick finna mig i och göra det bästa utav. Nu var det inte längre jag som var en ledande spelare i laget utan nu var det min tur att följa och lära mig av spelare som Jennifer Stålhult och Moa Tschöp. Så till frågan om jag fick ut mer av mina styrkor? Jag vet faktiskt inte. Jag tyckte det var en säsong där jag egentligen inte fick ut så mycket av mitt spel överhuvudtaget.

Lisa i Täby Foto: Per Wiklund

Efter debutsäsong med Täby blev du belönad med en plats i U19 landslagets VM trupp 2018 som spelades i Gallen där det blev guld, hur var känslan att få representera Sverige och kommer du ihåg din känsla när samtalet från förbundskapten kom? 

-Som jag nämnde tidigare så var min första säsong i Täby väldigt upp och ner, därför var det så himla skönt att avsluta den på ett fantastiskt sätt tillsammans med U19 landslaget. Jag var så himla glad och tacksam när samtalet kom. Det har alltid varit en dröm för mig att få representera Sverige, ännu roligare i en idrott där Sverige är världsledande.

Om du får minnas tillbaka på den turneringen, vad sticker ut?

-Det är mycket som sticker ut från den turneringen. Vi spelade en oerhört bra innebandy där vi egentligen körde över allt motstånd vi mötte. Det kändes som att ingenting kunde stoppa oss. Jag lära också känna härliga personer som jag fortfarande är bra vän med idag. Jag, Ellen Bäckstedt, Amanda Ljunggren och Moa Gustafsson blev väldigt tajta under mästerskapet och jag har sällan skrattat så mycket som jag gjorde med dem.

-Staden vi spelade i var också fantastiskt. Jag hade aldrig varit i Schweiz innan mästerskapet och blev verkligen positivt överraskad över hur vackert det var.

Lisa i Semifinalen mot Polen i U19 VM Foto: Per Wiklund

En som mött Carlsson flertalet gånger och även spelat med henne är Ellen Bäckstedt som idag spelar i Endre IF:

-”Lisa som medspelare snackar väldigt mycket både på planen och på bänken. Hon är en lugn och trygg back som de flesta vill ha i sin femma, hon gör allt hon kan för laget hela tiden. Hon är ett ständigt hot med sin fart, sina grymma passningar och sitt stenhårda skott. Och just de sakerna som är bra med henne som medspelare är inte lika bra att känna som motståndare, haha! Det är alltid jobbigt att möta Lisa Carlsson just för att hon har så mycket hon är bra på. Hon är hemsk att möta i sargduellerna och jag tror ärligt inte att det är många som går vinnande ur en duell mot henne. Hon är bra på att sätta igång bollen snabbt framåt och skapa ett kontringsläge vilket man som motståndare inte uppskattar. Utanför innebandyn är Lisa en positiv och glad tjej som är lättsam att umgås med. Hon är väldigt omtänksam och vill att alla har det bra. Hon är en person man alltid har roligt med och bjuder mycket på sig själv.

Carlsson #44 Bäckstedt #12 Foto: Per Wiklund

Säsongen 2018-2019 var ännu ett succé år för dig, du får en mycket mer framträdande roll i Täby och slår igenom på allvar, en säsong som slutar med ett något skrällartat SM-guld. Hur högt rankar du den här säsongen i din karriär?

-Såklart rankar jag denna säsong väldigt högt. Jag hade aldrig inför den säsongen kunnat tro att den skulle sluta med ett SM-Guld, det var magiskt.

Du gjorde en fin grundserie men var makalöst bra i slutspelet, speciellt i matcherna mot IKSU där du totalt stängde ner IKSUs starka offensiv. Vad var nycklarna till att ni slog IKSU förutom att spela på bortaplan?

-Den största anledningen till att vi skrällde oss till final var att alla spelare i laget köpte och förstod sina roller. Alla höjde också nivån något oerhört i slutspelet. Våra äldre ledande spelare som Stålhult, Tschöp, Sjödin och Varli var makalöst bra samtidigt som vi lite yngre också steppade upp rejält. Jag tror de flesta av oss spelade vår bästa innebandy någonsin det slutspelet. Sen ska Maimon Abdallah och Robin Andersson ha stor creed för att de kom in inför slutspelet när våra dåvarande tränare valde att hoppa av en vecka innan. Maimon och Robin kom in med ny energi och glädje som var det vi verkligen behövde där och då. De fick laget att dra åt samma håll och de fick oss att vara smarta genom att spela ett tajt försvarsspel och vara sylvassa i kontringsspelet. Jag vill också passa på att hylla en spelare lite extra och det är Jennifer Stålhult, vilken jävla spelare! Hon ledde laget och var en fantastisk lagkapten. På planen var hon teknisk, smart och en riktig kämpe och jag hyser stor respekt för henne.

I finalen mötte ni Mora och började lite trevande i första perioden, men la grunden för vinsten i andra perioden med att köra över Mora, hur var känslan att spela en SM final och vad var känslan när slutsignalen gick?

-Jag minns hur jag och min radarpartner Croneld vaknade på morgonen, gick och käkade frukost på hotellet med utsikt över hela planen. Där och då var det svårt att ta in att vi om några timmar skulle få spela på den planen inför 12.000 på läktaren. Julia var nervös men jag kände mig ganska lugn. När vi stod i spelargången och väntade på att få springa in till introt slog det mig att ”jäklar, detta är mäktigt”. Globen var fullsatt och på ena kortsidan fanns den stora vita Täby väggen som stöttade oss genom hela matchen. Under matchen hade jag bara roligt, jag spelade som att det var vilken match som helst och gjorde allt för att vi skulle vinna. Jag försökte njuta av stunden samtidigt som jag ville ha fullt fokus på uppgiften. Precis innan slutsignalen gick stod jag och Tschöp på egen planhalva, tittade varandra i ögonen och skrattade. Det var klart, guldet var vårt. Det var en total eufori i kroppen när slutsignalen gick. Jag kommer aldrig att glömma den dagen!

Croneld och Carlsson efter SM-guldet Foto: Per Wiklund

Champions cup guld och VM-guld

Säsongen 2019-2020 vart väl ingen riktig hit i stort då den fick avslutas i förtid pga COVID-19. Det innebar att ni inte fick chans att försvara ert SM-Guld, vad säger du själv om det? Borde det ha varit ett slutspel om SM-guldet?

-Jag tycker väl att SSL borde gjort som de gjorde i SHL dvs att inte ge ut något guld. Eftersom innebandy är en sport där vi spelar slutspel så tycker jag väl att det inte var helt rättvist att dela ut guldet till de som ledde serien när allt spel ställdes in. Dessutom var serien inte ens färdigspelad.

Du fick dock fira fina triumfer när du blev uttagen att representera Svenska landslaget i VM vilket slutade med guld efter att Johanna Hultgren avgjort i förläggning mot Schweiz, hur kändes det att få representera Sverige i ett VM?

-Det är en ära att bli uttagen och att få bära den blågula tröjan. Det är något speciellt med att representera sitt eget land, väldigt mäktigt. Mästerskapet var helt fantastiskt, stämningen och publiken var något utöver det vanliga.

Hur såg du själv på din turnering? Speltiden varierade och du kanske inte fick spela så mycket i semin och finalen, men hur värderar du den erfarenhet du fick?

-Som du säger fick inte jag jättemycket speltid den turneringen men jag är väldigt glad över att jag ens fick vara med. Det finns så många bra spelare som inte blev uttagna så jag var såklart väldigt tacksam över att jag blev uttagen. Jag tar med mig massor från den turneringen. Jag fick känna på vad det är som krävs och så fick jag vara en del av ett lag med otroliga spelare. Bara att få se hur Anna Wijk löser situationer och hur hon spelar på nära håll lärde jag mig massor utav. Det jag lärde mig under den turneringen kommer jag att ta med mig i ett eventuellt kommande VM, om jag blir uttagen.

Tschöp och Carlsson efter VM-guldet Foto: Per Wiklund

En annan som följt Lisas resa på nära håll är damlandslagets förbundskapten Åsa ”Kotten” Karlsson:

”Lisa är en bolltrygg offensiv back som gärna följer med upp i anfallen med löpningar och avslut. Hon är allround i sitt spel så hon kan även spela högre upp i planen. Lisa har många verktyg i sin verktygslåda och är redan långt framme i sin utveckling. En ledare på och utanför planen. Det finns inga begränsningar, det är upp till henne själv hur bra hon kan bli.”

Efter VM vart det tillbaka till Täby och Champions Cup, turneringen där vinnarna från de fyra ligorna i Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien, drabbar samman. Ni slog Vitkovice  i semifinalen och Kloten i finalen, hur var det att möta dessa klubblag från andra länder?

-Det var ganska annorlunda men väldigt roligt att spela mot lag och spelare vi aldrig mött tidigare. Det jag märkte av var att domarna släppte på mer och tillät tuffare närkampsspel. Sen var det intressant att få se hur länderna skiljer sig nivåmässigt på klubblagsnivå.

Var skillnaderna lika påtagliga på klubblagsnivå som på landslagsnivå i spelide och utförande?

– Svårt att säga men på landslagsnivå bidrar alla lag med de bästa spelarna i landet, vilket betyder att alla spelare som är med håller väldigt hög klass. När det kommer till klubblag kan nivån mellan spelarna skilja en del. Men det jag tycker att man märker av tydligt är att svenska klubblag oftast har fler spelare av högre kaliber på flera positioner än vad de utländska klubblagen har. Däremot börjar verkligen de andra länderna att steppa upp i samband med att sporten växer vilket är otroligt roligt.

Ni vann finalen med hela 10-3 och du blev utsedd till matchens lirare, hur ser du på din egna insats?

-Jag var inte helt nöjd med min insats i semifinalen och kände att jag behövde steppa upp till finalen. Jag spelade bra, likaså min femma och hela laget. När alla presterar på väldigt hög nivå ökar aktierna för att man själv också gör det.

Säsongen 2020/2021

Spelet i Svenska superliga fortgår, hur svårt var det att motivera sig i början utan publik?

-Det är aldrig svårt att motivera sig till att spela match eftersom det, enligt mig, är det roligaste som finns. Men såklart det är skillnad att inte ha publiken där, ibland känns det nästan som att spela tvåmål på träningen där skillnaden är att vi möter andra spelare. Nu har vi däremot blivit vana vid situationen och jag tror inte att det är någon i laget som har svårt att motivera sig inför en match. Vi får spela för publiken som sitter hemma och hejar på oss från TV-sofforna.

Vilka faktorer greppade du tag i för att hålla motivationen uppe trots alla dessa restriktioner?

-Jag har väl försökt hitta på roliga saker trots restriktionerna. Jag gillar att träna så det har jag gjort mycket, både gym och löpning. Sen har jag spelat mycket Padel för att bryta av innebandyn med någon annan bollsport. Jag studerar också så det har blivit en hel del pluggande hemifrån. Under innebandyn har jag bara försökt ha kul och njutit av varje match och träning eftersom det många gånger känts ovisst om serien ska fortskrida eller inte.

1 oktober klev Maimon Abdallah ( som tidigare var en stor del till Sm-guldet) och Magnus ”Mange” Eriksson in som nya tränare efter att Christian Matsson hoppat av, hur påverkade detta spelartruppen?

-Jag tror inte att det påverkade gruppen alltför mycket. Vi kände på oss att någonting skulle hända. Maimon hade många av oss bra koll på i och med att han var med och vann SM-Guld. Det är också flera i laget som tidigare haft Mange som tränare i olika ålderskullar i stadslaget, det var väl egentligen bara några få som inte hade haft honom som tränare tidigare. Bytet av tränare blev därför väldigt smärt och problemfritt.

Vilka korrigeringar gjorde Maimon och Mange när de klev in?

-Det blev lite nya konstellationer i femmorna, lite förändringar i försvarsspel och tålamod i anfallsspelet. Men framförallt kom de in och tryckte på vikten av hårt jobb och energi. Eller som Mange skulle sagt ”det finns inga fkn genvägar”.

Maimon Abdallah och Magnus ”Mange” Eriksson tog över Foto. Robin Andersson

Ni har varit ett av SSLs hetaste lag och du gör din bästa säsong någonsin, vad beror detta på?

-Vår första halva av säsongen var väl egentligen lite halvdan, vi varierade med väldigt bra prestationer och några urusla. Men när serien vände kom vi ut som ett nytt lag med ny energi och motivation. Det som funkat så bra nu mot slutet är att vi fått ihop tre väl fungerande femmor där alla levererar. Det som studsade stolpe ut första halvan har istället blivit stolpe in nu. För egen del tror jag det beror på att jag utvecklat min fysik mycket, jag har blivit snabbare vilket jag har stor nytta av. Sen har jag och min femma hittat rätt i vårt spel vilket underlättar för mig att göra bra prestationer.

I Januari fick du ta över kaptensbindeln från Moa Tschöp, Magget har tidigare varit ute och viftat med anledningar till ditt övertagande men vad var egentligen anledningen till att du tog över bindeln?

-Moa var ganska pressad under en tid och behövde avlastning, därför tog jag över. Jag var tidigare assisterande kapten så omställningen till att bära bindeln var väldigt naturlig.

Vilken typ av lagkapten är du?

-Jag bidrar med glädje och energi och är väl egentligen bara mig själv. Jag försöker alltid att göra mitt bästa och bidra med det som jag är bra. På planen visar jag med mitt spel att jag vill vinna och hoppas att jag kan få de andra att haka på. Utanför planen försöker jag att se alla och se till så att mår bra.

Nu är Lisa lagkapten i Täby FC Foto: Per Wiklund

Om du får sia, hur kommer säsongen 2020/2021 sluta för egen del och Täby?

-För egen del vill jag fortsätta att utvecklas och bibehålla den fina form jag har och har haft denna säsong. Jag är nöjd så länge jag bidrar med det jag kan för att laget ska vinna. För Täby kommer säsongen sluta med SM-Guld om jag får bestämma.

En som följt Lisas utveckling länge och sett den första hand är hennes lagkamrat Josefine Ulvhag:

-”Lisa Carlsson måste vara världens äldsta 99:a. Det är svårt att tro att hon bara är 22 år när man tänker på den person hon är och på allt hon åstadkommit. Jag har haft förmånen att få följa Lisas resa redan från hennes tidiga år i TT då hon mötte Täbys 97:or med lillasyrran och därefter som 15-åring i Stockholms stadslag, till den 22-åriga landslagsspelare hon är idag. Oavsett lag och ålder har hon alltid varit utmärkande.   Det är svårt att beskriva Lisa med få ord. Lisa är en tränares och lagspelares dröm, motståndarens mardröm. Hon tar ansvar över hela banan och gör allt till 100%. Hon lämnar inget åt slumpen vare sig det gäller ett skott på uppvärmningen, ett intervallpass i maj eller ett hemjobb etc. Som spelare har hon gjort en enorm resa och är idag en stor bidragande faktor till Täby FC:s framgångar. Som spelare är hon komplett. Hon har förmågan att göra sina medspelare bättre. Vidare är Lisa är en naturlig ledare, tvekar aldrig att säga vad hon tycker. Hon har även förmågan att se alla vilket är uppskattat av både ledare och medspelare. Det enda hon saknar är biccar stora nog att hålla kaptensbindeln på plats, men det kommer nog. Lisa kommer aldrig nöja sig med lagom (troligtvis hennes finska gener). Hon ställer hårda krav på sig själv och pushar sig ständigt för att utvecklas. Det är alltid ett nöje att se henne spela och det kommer bli spännande att följa hennes vidare utveckling.”

Josefine Ulvhag Foto: Per Wiklund

Finns det några talanger i Täby som du tror kan slå igenom inom kommande säsonger?

-Vilma De Gysser – Hon har redan denna säsong visat vilka fina kvalitéer hon besitter. Hennes styrkor är framförallt fart och tyngd tillsammans med hennes fina skott. Det är en spelare som jag tror kommer att bli riktigt bra, bara hon själv vill. Jag hoppas Täby får behålla henne många år framöver.

-Carolina Myrvoll – Hon gör sin tredje säsong i damlaget och har skaffat sig mycket rutin. Hon är väldigt lugn, trygg och mogen i sitt spel. En spelare som axlar alla roller hon får otroligt bra. Jag hoppas och tror att hon kommer blomma ut ordentligt de kommande åren.

 Många unga har inte haft fördelen att kunna träna och spela, vad skulle du vilja säga till de som fått motivationsbrist och idag funderar på att sluta spela innebandy?

-Titta på innebandyn som fortfarande är igång för att hålla motivationen uppe och försök lära dig någonting. Skriv ner vad du vill utveckla och bli bättre på. Försök visualisera dig själv göra de där avgörandet målet i en viktig match eller vad det nu kan vara.

Till sist bad vi Carlssons tränare Mange Eriksson summera henne som spelare och människa:

”Lisa är en sympatisk person med mycket bra tankar, hon är en person som sköter sitt idrottande ruskigt professionellt. Hon är riktigt bra tränad och hon strävar alltid framåt, hon sköter mat och träning på ett bra sätt. Som ledare kan man kanske tycka hon är ung men det märks inte, hon har haft en ledande roll sedan Tyresötiden och hon är omtyckt bland spelarna. Hon har fördelen att hon kan vända sig till Moa Tschöp om hon behöver hjälp och vägledning.”

Du sitter på en öde ö och får ta med dig 4 personer på din misär, vilka väljer du och varför?

Julia Croneld – En av mina bästa vänner och en av de roligaste personerna som finns. Jag vet inte vad hon ska bidra med förutom skratt och hennes härliga personlighet.

Marvin Rickman – Mannen i gänget som får stå för det händiga.

Josefine Ulvhag – Världens bästa lagkamrat. En person som alltid gör en på glatt humör. Hon fungerar som en liten ”allt i allo” person. Dessutom är hon jurist så om vi stöter på problem så löser hon det.

Ellen Nyman – Ellen kom till Täby inför denna säsong och vi har blivit väldigt goda vänner. Hon är undersköterska, tänker att det kan vara bra att ha med sig någon som kan sjukvård.

Du får välja ett föremål per person att ta med, vad blir det?

Julia – Hon får ta med sig en taco, det är hennes favoritmat. Får hon inte tacos blir hon sur och det orkar jag inte med.

Marvin – han får ta med sig en bil som han kan sladda runt med.

Josefine – en radio så att hon kan lyssna på melodikrysset varje lördag klockan 10.00, tantvarning!

Ellen – Hon får ta med sig venkateter då hon älskar att sätta nål i folk.

Fem snabba:

SM-guld eller VM-Guld?

SM-Guld

Höga eller låga strumpor?

Höga

Mål eller assist?

assist

Pepsi eller Cola?

Cola

Lagets fysmonster?

Sofie Rissveds när det kommer till löpning och Matilda Sjödin när det gäller sprint och styrka. Men jag jagar dem 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: