Det kan i alla fall inte gå sämre!

En summering av Täby FC:s säsong 20/21

Efter en liten paus i skrivandet är jag tillbaka för att summera herrarnas allsvenska säsong 20/21 och samtidigt börja blicka framåt inför den kommande säsongen.

Inför 20/21

Täby var åter i allsvenskan inför årets säsong, efter att ha varit väldigt dominanta under två år i division ett. Täby missade att ta sig tillbaka upp i allsvenskan första året med minsta möjliga marginal mot Bele Barkarby efter att ha varit fullständigt överlägsna i grundserien. De tog sedan klivet upp under säsongen 19/20 efter att ha återigen vunnit grundserien, denna gång med endast en poängs marginal framför Älvsjö. Och frågan är vad som hade hänt i ett kval om det inte blivit inställt på grund av COVID-19 (det hade åtminstone blivit ruskigt jämnt). Täby har onekligen haft bekväm hjälp av COVID två säsonger i rad.

Det finns en stomme i truppen som är kvar sedan laget var ett stabilt lag i allsvenskan och förväntningarna var ändå att Täby skulle kunna utmana om att hålla sig kvar. Det ska dock sägas att truppen blev sämre inför återkomsten till allsvenskan; Christopher Dunvret lade av, Lukas Samuelsson trappade ner (det gjorde han visserligen redan i januari 2020), Liam Perry lämnade för AIK, Victor Schedin lämnade för Norge, Nicklas Hedengran slutade och Andreas Westerlund spelade bara 4 matcher. Spelarna som kom in var kanske inte riktigt av samma kaliber, med undantag för Filip Rönnkvist som var en helt lysande värvning. Förutom Rönnkvist så värvades Fredrik Blom och Patric Ring för att stärka upp backsidan och Axel Haglund hämtades tillbaka från Hässelby.

Summering av säsongen

Säsongen inleddes med en ganska tight match mot Tullinge och även om det blev förlust så var det absolut en ok start på säsongen. Sedan kom tyvärr ett tränarbyte som utan tvekan störde laget. Maimon Abdallah tog över damlaget i SSL och Daniel Widell hämtades in för att ersätta Maimon. I Widells första match som tränare så blev Täby totalt överkörda av AIK, där framförallt Täby försvarsspel var bland det värsta jag sett på allsvensk nivå. Detta skulle kunna avskrivas som att laget behövde landa i det nya ledarskapet. Denna fadäs följdes i vilket fall upp av en stark insats mot Strängnäs där Täby tar sin första seger. Täby gjorde det genom disciplinerat försvarsspel där hela laget ligger på rätt sida hela tiden, kombinerat med ett ruskigt effektivt kontringsspel. 

Det märkliga är att resten av säsongen ser långt mycket mer ut som AIK-matchen än som Strängnäs-matchen! Täby bjuder sina motståndare på tre saker de absolut inte har råd att göra; 1. Ett extremt slappt försvarsspel. 2. En vilja att föra spelet vilket oftast resulterade i farliga kontringar på grund av undermåliga uppspel och 3. Laget går på tok för länge på 3 femmor i de flesta matcherna. Om det är hybris, dåliga instruktioner eller något annat är svårt att avgöra utifrån. Men det märkliga var att Täby inte lyckades åtgärda dessa brister på hela säsongen.

Täby är väldigt aktiva på transfermarknaden under vintern för att försöka rädda säsongen; William Almlöf plockas in på lån från Kalmarsund, Fredrik Nyholm och Joakim Ekerberg lånas in från Vallentuna, Jesper Larsson värvas från Karlstad och Anton Harsem gör come back (men skadar sig tyvärr direkt). Det finns ett par ljusglimtar, segern mot Salem i december (inspirerad av Fredrik Nyholm) och segern mot AIK var båda fina insatser. Även om segern mot AIK kanske mer berodde på att AIK ställer in skorna på banan och tänkte att det skulle räcka. Men när dessa resultat följs upp med förluster mot Sätra och Strängnäs så är Täby ändå hjälplöst sist i tabellen. När sedan William Almlöf blir återkallad till Kalmarsund så känns det lite som att luften gick ur laget. 

Täby vinner inte en match igen förrän förbundet meddelar att serien är låst och att inga lag kommer åka ur. Täby tackar och tar emot och vinner de följande matcherna mot Hudik/Björkberg och mot Bele Barkarby. Laget ser uppenbart mer avslappnat ut och mådde uppenbart bra av att kunna spela utan press. Nu var Täby aldrig egentligen nära att komma över strecket i vilket fall, men det är ändå signifikant att laget höjde sig när de kunde spela utan press. Den mentala biten är uppenbart något som Täby behöver jobba med. Vilket inte är något nytt. I kvalet till allsvenskan säsongen 18/19 så stod det mellan Bele Barkarby och Täby. Den säsongen hade Täby en betydligt bättre trupp än vad Bele hade, men Täby viker ner sig mentalt i kvalet mot ett mentalt mycket starkare Bele. 

Täby får summera säsongen som tabelljumbo och det är en välförtjänt jumboplacering (även om det bara skiljde målskillnad mellan Täby och Gävle) och det var hela sex poäng plus mållskillnad upp till Tullinge som slutade precis ovanför strecket. Täby har med andra ord en hel del att jobba med nu under sommaren om det ska gå vägen nästa säsong,. För snart är pandemin över och då kan laget inte längre räkna med COVID-19 hjälpande hand för att klara sig kvar. Täby hade det nog lite för enkelt i division 1 under de två säsongerna de var nere och mentalt var nog inte Täby redo att ta klivet upp där det krävs ett helt annat fokus i varje situation. Att tappa en rad spelare inför att laget tar ett kliv upp samtidigt som de tappade sin tränare efter första omgången underlättar så klart inte direkt! Men den nya tränarduon (Victor Edberg och Per Kjellgren) har en hel del att jobba med under sommaren.

Säsongens höjdpunkter

  1. Nästa säsong kan inte gå sämre
  2. Segern mot Strängnäs såg ändå rätt bra ut
  3. Det är vackert att se Fredrik Nyholm spela innebandy

Säsongens bottennoteringar

  1. Försvarsspelet
  2. Försvarsspelet
  3. Försvarsspelet

Om jag ändå ska säga någonting positivt om försvarsspelet så var det faktiskt inte lika illa som IBK Runstens försvarsspel senaste gången de var uppe i Allsvenskan.

Topp 3 spelare

  1. Fredrik Nyholm
  2. Filip Rönnkvist
  3. Stefan Odebring (han förtjänar ett bättre öde)

William Almlöf är så klart en lysande spelare men han var bara med i 4 matcher så jag lämnar honom utanför listan.

Poängligan

Total Plac. Spelare Matcher Mål Pass Totalt 
9.Filip Rönnkvist22201737
17.Marcus Ström2125429
21.Rikard Carlsson-Stiernspetz22171128
30.William Westerholm2116925
43.Tobias Compier21101323

Inför säsongen 21/22

Det positiva att ta med sig inför nästa säsong är att det kan i alla fall inte gå sämre tabellmässigt. Täby har nu en ny tränarduo som förhoppningsvis kan få bukt med problemen som laget haft. Men det kommer med största sannolikhet att krävas några värvningar om Täby ska kunna klara sig kvar. Samtliga lag som kan antas blanda sig i bottenstriden har förstärkt sina trupper (Gävle, Onyx och Hudik). Kanske kommer Strängnäs få det tufft utan Adam Nilsson med tanke på att de gjorde Täby sällskap i botten fram till att Nilsson kom tillbaka från skada förra säsongen, men det kommer inte räcka med att hoppas på att Strängnäs kollapsar. Täby behöver utan tvekan förstärka truppen – helst på backsidan. Men försvarsspelet är som bekant mer än bara backar, och även om Täby absolut har 2 kedjor som håller god allsvensk klass offensivt, så krävs det större fokus i försvarsspelet även från de offensiva spelarna. För släpper Täby in 160 mål nästa säsong igen så vågar jag garantera att det blir division 1 för Täby säsongen 22/23.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: