Djurgården i SSL!

Dags att ta en titt på Stockholms enda SSL-lag på herrsidan. Senast Stockholm hade ett lag i SSL på herrsidan var säsongen 17/18 då AIK åkte ur. Senaste gången ett herrlag i Stockholm tog sig upp från allsvenskan till SSL var Tyresö Trollbäcken, säsongen 10/11. Vilket onekligen var ett tag sedan!

Inför 21/22

Spelarförluster:

Johan Kapple, slutat (inte bekräftat, men har inte spelat på försäsongen och är inte registrerad på IBIS)

Oscar Norrman, slutat

Fredric Gustavsson, slutat

Pontus Furuvik, slutat

Albin Fröberg, Högdalens AIS

Anders Simons-Pettersson, Rotebro IS IBK

Erik Oweling, Ad Astra Sarnen 

Nyförvärv:

Andreas Rehn, Älvsjö IBF

Gustaf Sandberg, Onyx IBK

Patrik Jeppsson, Rotebro IS IBK

Simon Lundin, Älvsjö IBF

Villiam Aspegren, come-back (senast i Balrog B/S IK)

Lukas Granath, Rotebro IS IBK (dubbellicens)

Djurgården har inte direkt haft en lysande silly season inför entrén i innebandyns finrum. Laget har tappat sina två bästa backar (Kapple och Oweling). Även om det inte kommunicerats ut att Kapple har slutat så är han inte registrerad på IBIS och han har inte spelat någon match under försäsongen. Så jag drar slutsatsen att han inte är en del av truppen längre. Samtidigt så lämnar en rad nyttiga breddspelare; Norrman, Gustavsson och Furuvik. Att Fröberg och Simons-Pettersson lämnar kanske är mer väntat (och mindre kännbart) med tanke på hur lite speltid de fick förra säsongen. Men överlag är detta absolut kännbara förluster. Framförallt Kapple (om han inte dyker upp…) och Oweling, som bidrog till att Djurgården hade allsvenskan bästa defensiv förra säsongen. Enda nyförvärvet på backsidan är Patrik Jeppsson som nog kommer vara en stabil back i SSL, men inte i mina ögon håller samma nivå som Oweling eller Kapple. Offensivt är Sandberg (center) och Lundin (forward) riktigt bra värvningar som kommer höja kvalitén i andra-femman. Aspegren har inte spelat en hel säsong sedan säsongen 17/18 och även om Lukas Granath är en lovande spelare så sätter jag ett frågetecken kring om han är redo för SSL Så dessa två kanske mer ska ses som jokrar. Djurgården inledde också med att åka ur Svenska Cupen mot Sirius, som antagligen kommer vara det lag som kommer vara närmast ovanför nedflyttningsstrecket, så det bådar kanske inte jättegott inför säsongsstarten.

Uppställning mot Sirius i svenska cupen:

1:a femman:

Alexander Dahlberg – Patrik Kareliusson – Patrik Schantz

Adam Kimström – Sebastian Andersson

2:a femman:

Sebastian Gafvelin – Gustaf Sandberg – Villiam Aspegren

Robin Blank – Patrik Jeppsson

3:e femman

Lukas Granath – Jakob Åkerlund – Lucas Hanell

Daniel Kügerl – Tim Lentenius

För att summera så tror jag inte att; Sirius, Jönköping och Thoréngruppen är sådär jätte nervösa att möta nykomlingen från Stockholm. Simon Lundin ska dock läggas till jämfört med uppställningen ovan, men personligen skulle jag säga att det ser tufft ut för Djurgården.

Detta kommer krävas för att klara sig kvar

Jag ska vara helt ärlig: ett mindre mirakel. Men och andra sidan: hade någon frågat mig för ett år sedan om sannolikheten för att Djurgården med bekväm marginal skulle vinna grundserien i allsvenskan och sedan städa undan Karlstad med 3-1 i matcher i kvalomgång två, så hade jag som lite luttrad Djurgårdssupporter flinat lite och sagt knappast troligt. Kanske mest för att jag trodde att Hagunda skulle vara överlägsna i Allsvenskan norra förra året, men ändå. Jag tycker dock att om Djurgården lyckas hålla sig kvar i SSL så är det nog en rejäl skräll.

Jag är rätt övertygad om att Djurgårdens kärna kommer kunna producera framåt. Kareliusson, Schantz och Gafvelin har utan tvekan kvalité för att göra poäng i SSL. Kimström är en spelare av klass och om Beckius är lika bra som förra säsongen så är han absolut en bra målvakt även i SSL. Så kvalité finns i truppen, frågan är om bredden kommer räcka till? Ska Djurgården klara sig kvar så måste truppens yngre spelare ta ett utvecklingskliv som är än större än det kliv de tog förra året. Dahlberg, Lentenius, Granath och Andersson måste ta klivet upp till SSL-nivå i princip omgående. För Djurgården kommer knappast ha råd att tappa poäng mot Sirius i premiären. Ett frågetecken sätts också för defensiven, jag tycker inte att Oweling och Kapple har ersatts. Så frågan är om Djurgården kommer vara så vattentäta bakåt som de var förra säsongen (hint: jag är skeptisk). 

I en intervju under SSL-kvalet sa Micke Öhman att Djurgården hade kvalité att ta sig upp till SSL, men inte att hålla sig kvar – för att att hålla sig kvar krävdes värvningar. Värvningar har gjorts men samtidigt har spelare lämnat. Jag ser truppen som starkare offensivt (tack vare Sandberg och Lundin), men sämre defensivt jämfört med förra året. Jag skulle säga att Djurgården är klara underdogs till att hålla sig kvar. Nog är laget bättre än Hagunda, men svårt att se att DIF rår på Sirius, Jönköping eller Thoréngruppen.

Vägen till SSL: Säsongen 20/21

Låt oss ta en titt på hur Djurgården tog sig upp till SSL.

Inför säsongen 20/21

Spelarförluster:

-Christian Bernhav, slutade

-Dennis Hultman, slutade

-Christian Eddeborn, Hammarby IF IBS

Nyförvärv:

-Alexander Dahlberg, Huddinge IBS (dubbellicens)

-Jakob Åkerlund, Älvsjö IBF

-Albin Fröberg, Farsta IBK

-Alexander Lennström, Huddinge IBS (dubbellicens)

-Tim Lentenius, Huddinge IBS (dubbellicens)

-Victor Ferraresi, Älvsjö IBF (lån under vintern)

Djurgården hade inför förra säsongen en ganska oförändrad trupp. Truppens kärna var helt oförändrad förutom att Eddeborn trappade ner i Hammarby. På värvningsfronten så var det ganska lugnt även där, några juniorer hämtades in på dubbellicens via samarbetet med Huddinge. Utöver det så sågs Åkerlund och Fröberg som nyttiga breddspelare som skulle komplettera truppen. Men att få in Ferraresi på lån under vintern var en riktig kvalitetsvärvning även om det bara var ett par månader. Kanske borde Adam Kimström skrivas in här också, han gjorde come-back i januari efter att ha förnedrat folk i division 5 södra under hösten.

Säsongen 19/20 så var laget tre poäng från en fjärdeplats och med tanke på en relativt lugn silly season så var nog de flestas förväntningar att Djurgården skulle konkurrera om kvalplatserna bakom förhandsfavoriterna Hagunda. Djurgården hade dock som vi nu vet helt andra planer.

Summering av säsongen

Djurgården tog kommandot direkt och låg i toppen av tabellen genom hela säsongen. Tabellen var något haltande genom hösten, men räknat i fulla omgångar så tog DIF över förstaplatsen i omgång 11 och släppte sedan aldrig taget. Djurgården gör rakt igenom en riktigt bra säsong, de hade inga längre svackor under säsongen och behöll den goda formen in i SSL-kvalet. Särskilda höjdpunkter var absolut krossen av AIK i höstens derby, och sedan så klart SSL-kvalet där till slut Kapple avgör genom ett dragskott i krysset. Ska en gå upp till SSL så ska det göras snyggt.

Det intressanta är hur Djurgården äntligen tog steget från att sedan tidernas begynnelse vara nära (förutom säsongen 18/19) att gå upp till SSL till att faktiskt göra det. Jag ska här försöka konkretisera några skillnader mot tidigare år

Taktisk förändring

Djurgården gjorde ett par taktiska förändringar jämfört med tidigare år. Lagets ganska stela 2-2-1 uppställning i försvaret övergavs till förmån för en aningen flexibel version av 2-1-2 uppställning. Detta gav absolut önskad effekt, Djurgården har under tidigare säsonger släppt in alldeles för mycket mål via instick i slottet när 2-2-1 boxen hamnar fel eller inte hinner med i förflyttningar. Att ha en central center hjälpte DIF att täppa till ordentligt i boxen.

Bättre försvar mot omställningar

Att släppa in mål på omställningar händer de flesta, men Djurgården har under de senaste åren varit exceptionellt dåliga på att hantera omställningar. Jag vet inte hur många matcher Djurgården har tappat på att de fört spelet men sedan förlorat på kontringar. Förra säsongen stängdes detta igen betydligt bättre än tidigare. En hel del cred ska ges Beckius som var fenomenal säsongen igenom, men laget hade ett helt annat fokus och slit i försvarsspelet förra säsongen som gjorde laget kom hem snabbare, men också tappade mindre boll.

Individuell utveckling och nyförvärv som levererar

Samtidigt som försvarsspelet satt betydligt bättre så höjde sig en rad spelare på olika positioner som bidrog till att truppen blev betydligt vassare samtidigt som nyförvärven verkligen levererade.

Daniel Kügerl

Är i mina ögon kanske den spelaren som utvecklats mest i hela allsvenskan de två senaste säsongerna. Jag har i princip alltid betraktat honom som en säkerhetsrisk. Men han har gått från att vara den där jävla killen som försöker snurrfinta sig ut ur problem i eget slott (med förutsägbart resultat…) till att vara back i första femman, och det helt välförtjänt. Är nog inte ensam om att notera Kügerls utveckling, han blev trots allt utlånad till Huddinge IBS under säsongen 18/19 på grund av att han inte fick speltid i DIF. Han har kommit rätt långt sedan dess!

Andreas Beckius

Beckius har alltid varit en bra målvakt i allsvenskan. Men herregud vad bra han var förra säsongen! Utan tvekan allsvenskans bästa målvakt förra säsongen. Han var bättre än Lucas Orrmo och det finns inget bättre beröm att ge.

Jakob Åkerlund

Inte direkt det flashigaste nyförvärvet i allsvenskan, men en otroligt nyttig spelare. Åkerlund är en defensivt stabil center som Djurgården verkligen har saknat de senaste åren. Han höjde direkt kvalitén på tredje kedjan från säkerhetsrisk till stabil avlastning, den förändringen ska inte underskattas under en säsong. Fick dessutom en del speltid i andra femman och gjorde även det fläckfritt.

Alexander Dahlberg

Vilket genombrott Dahlberg fick förra säsongen! Inte lätt att gå från JAS/div3 till allsvenskan, ännu svårare att göra det på det sätt Dahlberg gjorde! Inledde i förstakedjan och gjorde det hur bra som helst och gick ner till tredjekedjan när Kimström gjorde come-back. Han visade då att han kan leverera även utan att spela med Kareliusson och Schantz. 

Kimström och Ferraresi

Kimström gjorde come-back under vintern och Ferraresi lånades in ett par månader när division 1 stängde ner, så de spelade inte hela säsongen. Men herregud vilken kvalité dessa två herrar besitter. Det är vackert att se dem lira innebandy

Stjärnorna levererade

Kareliusson, Schantz, Gafvelin, Kapple och Oweling är allihop för bra för allsvenskan och visade det som vanligt.

Minimalt med skador och sjukdomar

Gafvelin missade några matcher i under december/januari och missade sedan avgörande kvalmatchen mot Karlstad på grund av COVID-19. Men i övrigt var laget väldigt förskonade mot skador och sjukdomar trots den rådande pandemin.

Med andra ord

Förra säsongen var en säsong där det mesta gick Djurgårdens väg. Truppen blev bättre som helhet, stjärnorna levererade och inga större skadeuppehåll gjorde det möjligt för Djurgården att göra något som ingen gjort på herrsidan i Stockholm sedan 2011 – att gå upp till SSL.

Höjdpunkter under säsongen

  1. Att gå upp till SSL
  2. Att gå upp till SSL
  3. Derbykrossen mot AIK

Bottennoteringar

Inga, laget gick upp till SSL…

Topp 3 spelare

  1. Andreas Beckius
  2. Patrik Schantz
  3. Johan Kapple

Poängligan

Plac.SpelareMatcherMålAssistPoäng
2Patrik Schantz22392564
4Patrik Kareliusson21302757
23Sebastian Gafvelin18121628
48Erik Oweling2181321
71Alexander Dahlberg206814

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: